De minnessjuka medlemmarna i kyrkan är många. De behöver och har rätt att utöva sin andlighet. Varje år insjuknar drygt 14 000 finländare i minnessjukdom. De flesta är över 64 år. Men bland dem som diagnosticeras är ca sex procent fortfarande i arbetsför ålder.
Mister kristen gemenskap
Följden är att närmare 200 000 finländare lever med minnessjukdomar av olika grad. Det är en stor grupp, som i takt med sjukdomens förlopp riskerar att berövas den andliga gemenskap de tillhör – och största delen av dem tillhör kyrkan. Dessutom kan sjukdomen ofta väcka en andlig längtan som behöver mötas.
Minnesstörningar också risken för isolering. Det är en sorg för en människa, som aktivt deltagit i kyrkans liv, ifall den gemenskapen försvinner ur livet. Trots det stora behovet har det inte funnits så mycket konkret stöd att tillgå för dem som jobbar i församlingarna.
I vår utkom en skrift riktad till församlingsmedarbetare och frivilliga. Den finns också att ladda ner på webben, på finska Hengellinen tuki muistisairaan elämässä och på svenska Andligt stöd i en minnessjuk persons liv
Experter inom äldrevården och sjukhussjälavården har medverkat med sin sakkunskap. Skriften innehåller konkreta råd för hur man till exempel kan fira enkel andakt.
En av eldsjälarna bakom den är Markku Palosaari, pastor inom äldreomsorgen i Uleåborg.
– Kyrkan vill stiga in det landskap där en familj med minnessjukdom i bilden lever, säger han.
Han betonar att arbetet med minnessjuka människor vilar på två grundpelare: sammanhang och kroppslighet. För att stärka dem är framför allt musiken något som kan förena bäggedera.
”En svår minnessjukdom tar inte bort tron eller trons betydelse i en människas liv. Det är viktigt att hon får ett adekvat andligt stöd i form av bekanta böner, nattvard, psalmer, bibelord.”
(Ur texten)
Äldre version också på svenska
Palosaari har tidigare bidragit till arbetet bland minnessjuka med en inspirationsskift som också översattes till svenska med titeln Mässa för minnessjuka – inspiration för gudstjänstlivet tillsammans med personer som lider av minnesstörningar. Mässa för minnessjuka
Den riktar sig till präster, kantorer, diakoner eller alla dem som arbetar med minnessjuka människor i olika sammanhang. Den ger råd för hur man kan fira andakt, julgudstjänst eller nattvard så att behovet av igenkännande och trygghet blir mött.
Texten ger en allmän inblick i de minnessjukas tillvaro, och kan därför med fördel läsas också av andra än församlingsanställda. Den innehåller många handfasta råd: hur man ska hantera aggressioner, var det till exempel är neutralt att röra vid någon utan att det väcker rädsla.
Våga vara enkel!
Den tidigare skriften, Mässa för minnessjuka är översatt av Helene Liljeström, kyrkoherde i Sibbo svenska församling. Hon säger många församlingsarbetare rent spontant gör ”rätt” saker, men tror ändå att det är viktigt att en handledning av det här slaget finns.
– Den bekräftar att det ofta är det enkla som kan vara det viktiga. Också en präst kan fundera ”vad kan jag bjuda på?” och tro att det man har är för lite.
Hon poängterar att de minnessjuka alltid är människor med minnen och stor livserfarenhet.
– Därför kan det också vara överraskande saker som kan beröra någon, för att det väcker igenkännande.
Fotnot: Artikeln är delvis baserad på tidigare material i samband med utgivningen av Mässa för minnessjuka
