Det är en råkall vårvinterdag, men det är varmt inne i Karis kyrka. Helgonen tittar ner från sina nischer när Johannes Westö knäpper av larmet, tänder lamporna och slår upp dörren till kyrksalen. Här, framme i kyrkan, brukar han predika någon söndag i månaden. Han har varit präst här i ungefär tre år.
– Prästens yrkesroll är otroligt mångsidig. Många tänker att det är ett människonära yrke, och det är sant, men det som kanske inte lyfts fram lika ofta är hur mycket en präst jobbar med språk och ord, hur kreativt det är.
Att predika är något han känner att han bara börjat lära sig grunderna i.
– En predikan är inte riktigt som en essä, men besläktad med den. Du ska ha en tanke du driver, men samtidigt ska den framföras muntligt. Du går hela tiden i dialog med bibeltexten och med traditionen. Jag älskar att höra och läsa andras predikningar.
Han tycker det är fascinerande att märka hur olika saker människor fäster sig vid i en bibeltext. Han gillar de samtalen, och de stannar kvar hos honom.
– Det säger mig något om hur olika människor är.
Älskar det kreativa
Johannes Westös föräldrar Mårten Westö och Henrika Andersson är författare, liksom hans morföräldrar och hans farbror.
– Jag växte upp i en familj där vi samtalade mycket och där det inte fanns något man inte kunde tala om. Jag har haft underbara föräldrar. Jag växte upp med en känsla av att vara uppskattad och älskad.
Vid trettio började han få syn på hur präglad han är av sin familj. Han älskar det kreativa: det var den luft han andades då han växte upp. Hans föräldrar har sjungit och spelat i hela hans liv. Själv började han spela gitarr som tioåring.
– Jag känner att mina föräldrar är djupt andliga människor, men jag växte inte upp med en kristen tradition på ett sådant sätt som många gör. Men jag uppmuntrades till att utforska den.
Hans första stora intresse i livet var fotboll. Han avancerade till ligaspelare och lyftes upp som ett framtidslöfte. När han var nitton lämnade han fotbollskarriären.
– Som jag minns det var det inte svårt att sluta. Jag fattade beslutet på intuition och instinkt. Jag hade en stark känsla av att den person jag var menad att bli inte fanns i fotbollsvärlden. Det var en tydlig längtan: jag gick till något snarare än ifrån något.
Bara att Jesus existerat
Det första han gjorde efter sitt beslut var att åka på en lång resa.
– Ibland behöver man göra en fysisk förflyttning för att komma in i något nytt.
När han återvände hem började han studera musik och filosofi. Han hamnade in i en period av förändring och en sorts nakenhet.
– Jag fick känna mig liten. Jag fick ett behov av att hitta kontakt med något bortom mig själv, något jag skulle kalla Gud. Det var jättestarkt. Jag tror att alla människor har de här perioderna i sina liv: man väljer inte när man djupnar, det händer med en. Då öppnades den kristna traditionen för mig. Den väcktes till liv.
Det han fick syn på då var Jesus.
– Bara att en sådan människa existerat, det gjorde något med mig just när jag behövde det som mest. Det är jag obeskrivligt tacksam för.
Om man använde ett annat ord för det som hände kunde det vara kris eller vändpunkt.
– En sak som inträffade då var att jag miste den människa som jag älskade, och som idag är min fru. Den förlusten var ett startskott. Det var känslan av att vara liten och maktlös, av att saker inte gick som jag önskade. Jag dog också bort från versioner av mig själv, och jag har en stark upplevelse av att det som dog i mig var sådant som behövde dö.
Han tittade mycket på Youtube, på allt om tro och kristendom som väckte hans intresse. Det var en långsam och också ensam process.
– Jag landade i att Jesus är det jag söker och det jag behöver. Jesus är hjärtat i den kristna tron. Jag ville följa honom och låta honom forma mitt liv.
Så han flyttade till Åbo och började studera teologi.
– Det var inte så mycket jag som valde något som något som valde mig.
Kärleken vi längtar efter
Han har märkt att många svåra saker i människors tro handlar om deras relation till den kyrkliga gemenskapen, till kyrkans kriser och utmaningar. Samtidigt ser han att vi alla är menade att vara en del av någonting. Han tror på kyrkan som en plats där vi kan ha en gemenskap.
– Överallt där människor kommer samman och försöker älska varandra och skapa samhörighet och enighet och samtidigt vara sig själva uppstår samma frågor. När kyrkan är som bäst hittar vi balansen i något som förenar oss, och samtidigt inser vi att det finns många rum i vår faders hus.
Han tror att de svåraste stunderna för honom själv och för oss alla uppstår när vi börjar föreställa oss att det inte finns plats för oss i gemenskapen.
– Det är ett narrativ vi skapar så lätt: att vi inte är med, att vi inte passar in. Men det är inte sant. I de situationerna gäller det att hitta någon eller någonting som möjliggör mänsklig kontakt. När jag själv får den känslan försöker jag gå till den gyllene regeln (”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem”) och tänka att det här har också jag känt, vad kan jag göra för någon annan som känner likadant? Alla går ibland in i känslan av att vara osedd.
I stunder av utanförskap ser vi ofta framför oss hierarkier och rangskalor och försöker utröna vår plats i dem. Men det är inte så Johannes Westö vill se på världen.
– Jag tänker att kärlek förändrar hela det landskapet. I kärleken upplöses rangskalans landskap. Det enda jag vill när jag älskar en annan är att få kontakt med den personen. Då längtar jag efter att du ska få visa dig för mig och jag för dig. Det tror jag vi alla längtar efter så mycket. Det är kärnan i en kristens uppgift att älska människor på det sättet.
Han vet att han själv har ett djupt behov av sådan kärlek.
– Samtidigt vet jag att jag själv på tusen olika sätt står i vägen för den kärleken, att jag på tusen olika sätt står i vägen för det jag vill allra mest. Men när jag går nära mitt eget behov av kärlek tenderar det som står i vägen att lösas upp. Men att det sker är inte i mina händer.
Mysteriet med sånger
Under våren är Johannes Westö på väg ut på turné i Borgå stift med sin egen musik. Att han gör det har både att göra med hans tacksamhet för vad han fått av den religiösa traditionen som med tacksamheten över vad sång- och musikskrivartraditionen gett honom.
– Det uppstår sånger i mitt liv. De kommer i den takt de själva vill, och jag hoppas jag kan berika någon annans liv med att ge en konsert.
Hans sånger kommer oftast till honom som en liten fras, en bit text.
– Jag kan inte säga hur det fungerar, det är ett mysterium för mig. Det finns något heligt i det. Det kan kännas som att en sång bara vill fram, och att det som kommer är något bättre än det jag kunde få till stånd med min egen vilja och kraft. Jag upphör inte att fascineras över det.
Sånger ur ett kristet liv
En konsertturné med Johannes Westö
– 28.3 Sibbo kyrka kl. 18
– 8.4 Åbo (Aurelia) kl. 18.30
– 10.4 Pedersöre kyrka kl. 19
– 11.4 Karleby kyrka kl. 19
– 12.4 Korsholms kyrka kl. 18
– 16.4 Hangö kyrka kl. 18
– 17.4 Helsingfors (Petruskyrkan) kl. 19
– 18.4 Ingå (Degerby kyrka) kl. 18
– 21.4 Grankulla församlingshem kl. 14
– 23.4 Korpo kyrka kl. 18.30
– 24.4 Kökars kyrka kl. 19
– 25.4 Finströms kyrka kl. 19
– 3.5 Karis kyrka kl. 18
Du kan höra ett par av Johannes inspelade sånger på Youtube och Spotify under namnet Johannes Westö.
