Med ökat tempo slungas vi ut mot vårt skal, till ytlighet

Tiden är svår och oroande. Det är så lätt att vi fastnar i maktlöshet och tvivel. Men nu om någonsin kan vi som kristna stiga fram och visa på hoppet.

I kärleksmötet mellan ordet i människans djup och skriftens ord blir människan havande med Kristus, skrev mäster Eckhart. Vägen till detta möte kan vara lång. Dagar av skoskav och törst. Den längsta vägen som finns är vägen från hjärnan till hjärtat. Avklädandet är smärtsamt. Vi kommer alltid att leva i en existentiell kluvenhet mellan att vara stoftkorn och Guds avbild.

Människan är ande, kropp och själ. Liksom treenigheten är ett, är vi ett. Det är här och nu i våra kroppar, med våra sinnen, som vi kan erfara gudsmötet – Gud har nedlagt en längtan i oss alla, en längtan efter honom. Gud står inte att finna i någon fjär annan dimension. Utan här och nu i våra kroppar, med våra sinnen.

Karmelitbrodern Wilfrid Stinissen menade att västerlandets fundamentala neuros är förträngd andlighet. Det förträngda tenderar att hoppa upp här och där. Horoskop, kristaller men också människor som läser börsnoteringar som morgonandakt.

Konsumtions- och informationssamhället har gjort oss till andligt obegåvade. Detta är en frestelse också för kyrkan och trons folk. Vi lockas att konsumera, värdera och objektifiera tron och andliga erfarenheter.


Vi håller på att tappa förmågan till den heliga rytmiseringen i livet, rytmiseringen mellan avstående och närvaro, arbete och vila. Vi vill ha allt genast, 24/7. Jorden utarmas av monokultur och överexploatering. Varje klok bonde och odlare vet att vi behöver träda och gödsling för att kunna skörda. Vi lockas att tro att vårt sanna värde bygger på vad vi äger: hus, prylar, status på jobbet, vilka vänner vi har, vilka märken vi identifierar oss med, vilka kyrkliga sammanhang vi finns i, vilka retreater vi åker på, vilka andliga kickar vi får.

Vi inbillar oss att vårt värde hänger på vad vi konsumerar och det materialistiska smittar över på det sociala och andliga. Vi samlar och konsumerar relationer som likes på Facebook. Människan har en centrifugal tendens som gör att med ökat tempo slungas hon ut mot sitt skal, till ytlighet.


Den som går i mässan, åker på retreat, pilgrimsvandrar, den som stillar sig och ber, skriver för hand, lyssnar på barn, fåglar och de fattiga i anden, den som vågar vara i kontakt med sin egen sårbarhet gör en betydelsebärande revolutionär handling idag, den arbetar för Guds rike.