Oönskad ketchupeffekt kräver motbudskap

Ledare. Skräpberget efter guldfesten i Helsingfors centrum lär ska ha varit värre för stadens renhållningsarbetare än förödelsen efter förstamajfirandet. Likväl gick det att städa bort och förlåtas ganska snabbt. 26.5.2011 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Men det finns annat som är svårare att skura bort – samtidigt som det är viktigt att ta itu med det snabbt och metodiskt.

Vem får fira? Finländare med annan etnisk bakgrund? Rikssvenskar? Finlandssvenskar? Vem är hurrin som ska ha på käften?
Den obehagliga hurrifrågan blev hängande i luften efter festen över hockey-
guldet, och de officiella avståndstagandena lyckas kanske ta udden av det värsta, men inte allt.

Det har skett en otäck utveckling i den allmänna opinionen, en strukturell och konsekvent sådan. Det är skäl att foga in pusselbiten om de språkfientliga inslagen i firandet. Den utvecklingen måste tas itu med innan följande bit läggs till, den måste bromsas nu.
Vi är många som inte vet om vi är önskade i dagens Finland.
Vi är många som är rädda för att våra barn ska tala sitt modersmål för högt på fel ställen.
Den svenska stormaktstiden är förbi, kvar finns bara vanliga människor som går på jobb, byter ett par ord med grannarna, fyller i skattedeklarationer och tvättmaskiner med möda och behag.
Vi är knappa trehundratusen och vi undrar om vi fortfarande ryms med i den vardag vi trodde var vår. Förmätet trodde vi att hockeylaget som vann över vår favoritmotståndare Sverige också var vårt och segersötman följaktligen också, ja, vår.

Övertramp sker överallt. I det här fallet är det inte de som känns värst. Värre än att bli förnekad är att bli förtigen. Och det är detta som är sorgen. Ur den berömda ketchupflaskan kom sådant som bubblat och jäst i tysthet, i stället för att konsekvent och med klar stämma ha ogiltigförklarats i dagens Finland. Det handlar om en lång räcka händelser, som kulminerar denna svarta vår. Varför var det ingen som sa:
Det är inte okej att bjuda på gratis bussresor till huvudstan för att skrika hatbudskap om svenskan och svensktalande.
Det är inte okej att i valkampanjer och politisk propaganda trixa med subtila och solkiga budskap om språkhets och språkhat.
Det är inte okej att i eftermiddagsmetro uppmana två finlandssvenska damer att flytta utomlands eller hålla käften.
Det är inte okej att skriva hatbrev till ministrar för att deras modersmål är svenska.
Det är inte okej – inte alls okej – att säga att hurrina ska ha på käften.
Tycker man så, så är det dags att säga det nu. Hög tid. Och ”man” är inte den som har smockan hängande över sig.

Det budskapet borde gå ut i varenda myndighetsstrut, konsekvent och stadigt. Det gäller också den formellt tvåspråkiga evangelisk-lutherska kyrkan i vårt land. Kyrkan har under det senaste halvåret gjort ett samhällstillvänt drag med olika program för social jämställdhet, barn och unga. Häromveckan framförde ärkebiskopen samma hälsning till regeringsbildarna under rubriken ”Mot ett mera jämlikt och helt Finland”.
Innefattar inte det också språket och språken? Var är kyrkans språkprogram? Vad signalerar rikskyrkan utåt när det gäller svenskan i Finland? I sin famn håller den ett helt stift fullt av svensktalande församlingsbor.
Vid biskopsmötets presskonferens i Helsingfors i våras meddelades journalisterna strax innan det hela började att frågorna endast besvaras på finska.
En praktisk fråga, visst, men allt kan ju skötas på många olika sätt. Hur man än ser det var det också en slags signal.

Nu lever vi i en tid när signaler är livsviktiga och när det gäller att tänka över vilka tysta budskap som levereras, hur det sägs och vilka sanningar de befäster.
Vilken är kyrkans signal?

May Wikström



SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48

sjukdom. Isak Snellman och Johanna Sundqvist-Snellman är i 20-årsåldern, men har redan tvingats hanterat nästan tio år av sjukdom tillsammans. De har blivit vana vid att ställa om och leta lösningar – men oron, tröttheten och dialysen har de alltid med sig. 26.3.2025 kl. 14:22

Lokalt. Tacos och lovsång står naturligtvis på programmet när Replot församling bjuder till Tacom och lovom-söndagar i församlingshemmet. 25.3.2025 kl. 16:48

hopp. – Hopp är inget som kommer till oss som en skänk från ovan, säger Heidi Juslin-Sandin. Tvärtom menar hon. 24.3.2025 kl. 18:48

psykologi. När Trump skällde ut Zelenskyj i Vita huset betraktade den kristna terapeuten Markku Veilo scenen med intresse. – Det var ett klassiskt exempel på hur en människa reagerar utifrån sina känslolås och inte klarar av att bete sig vuxet, säger han. Men vi har alla en del i oss som exploderar eller imploderar oväntat – och den kan vi jobba med. 20.3.2025 kl. 10:01

Begravningsplatser. Runt om i Svenskfinland finns små begravningsplatser som drivs av föreningar eller sammanslutningar. Två begravningsplatser stöds av den lokala församlingen eller samfälligheten. 19.3.2025 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29