Det bräckliga mänskligas dag

Ledare. Förra veckan bjöd på en dag vikt för två eldsjälar - en slags utdelning till två geniala människor som livets oförutsägbara vägkrökar serverat en tuff match, rent fysiskt. Den ena fick litteraturvärldens förnämsta pris. Den andra dog. Båda beundras och hyllas nu av otaliga fans, om än med sorgens och glädjens motsatta förtecken. 13.10.2011 kl. 00:00

Det handlar naturligtvis om poeten Tomas Tranströmer, som sedan en vecka kan titulera sig Nobelpristagare i litteratur och om Apples ikonförklarade och karismatiske ledare Steve Jobs.

Sjukdomen märkte dem bägge. Tranströmer drabbades av en stroke i vänster hjärnhalva år 1990 som fråntog honom det viktigaste instrument han ägde som poet, språket. Redan 2004 utkorar  överläkaren Anders Lundin vid Danderyds sjukhus honom till ”världens mest berömda strokepatient” och förkunnar att han borde få  Nobelpriset. Nu gick det så, och det rungande ”Jaaa!” som skallade genom den församlade skaran som spänt väntade på Akademiens besked stiger rakt ur hjärtat. Det hjärta som Tomas Tranströmer som få har hjälpt oss att ge hjärteord, hopp och kämpartro. Bibeln ligger som en underton i Tranströmers diktning, och formar som någon uttryckt det hans poesi till ett ”humanistiskt credo på religiös grund”.

Ett underbart, alldeles utmärkt val av Akademien - så kom det då äntligen, tack för det!

Steve Jobs väg var en annan. Länge ville företaget tona ner hans sjukdom. Ännu i somras när Jobs valde att trappa ner för att ge sina närmaste mer tid sade man inte det uppenbara: Att även ikonförklarade människor kan bli sjuka och dö. Nu sörjer många i en hängivenhet som gränsar till religiositet en entreprenör som förändrade världens IT-begrepp från ettor och nollor, till klick och ”drag and drop”. Man sörjer allt det han aldrig hann göra och befarar att ingen annan kommer att  uträtta de förlorade storverken heller.

Intressant är det då att se att Steve Jobs anhöriga i sitt officiella meddelande tackar även alla dem som har bett för honom och familjen - samtidigt som de ber om respekt för deras önskan att få sörja i fred. Hans död visar det som vi alla egentligen vet men ändå dagligen tycks tro går att förändra: Hur hårt vi än strävar kommer vi aldrig att uppnå den dag när världen är färdig.kämpen tranströmer har med poetens skalpell frilagt den sanningen. Samtidigt som han förkroppsligar den hoppfulla gnista som aldrig, aldrig ger upp, kapitulerar han också inför det som inte går att förändra. Den där märkliga nobeltorsdagen i förra veckan blir en av hans mest älskade strofer nästan en sista hälsning till den andre storman världen sörjer: ”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”(Ur Romanska bågar)

May Wikström



den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12