En befrämjande grogrund?

Catherine Granlund 14.10.2024

Våra morötter i vår lilla trädgård växer inte fast platsen borde vara gynnsam: jorden är mjuk och välkomnande, mellanrummen tillräckliga, de har fått regn och sol.

Den största moroten jag fick – och den enda riktigt stora, växte till hälften under terrassen på ett inklämt och ogästvänligt ställe med ogräs omkring sig. Den var enorm, (Hur den växte där vet jag inte.)

Det blev en bild för mig på den västerländska, kristna församlingen. En talande upplevelse av vår kristenhets mognad. I vårt land är Guds ord lättillgängligt. Vi kan läsa det hur mycket vi vill, fritt besöka andliga möten och gudstjänster av alla de slag, lyssna till andakter och gudstjänster i radio och på teve, dela Ordet i hemmen utan förföljelse.

Men. Var är styrkan? Tillgivenheten, överlåtelsen, den uppriktiga nöden över människors frälsning – inte nöd över att ingen kommer just till min kyrka? Var är bönen till Gud som ropas ut för våra ungdomar, våra äldre, våra beslutsfattare, våra grannar?

I Iran har sedan flera år pågått en underjordisk väckelse. Här handlar tro och att dela tro med varandra, om att bli utesluten ur samhällets favörer, det innebär förföljelse, tortyr och död. Men några som flytt och mött vår västerländska kristendom har åkt tillbaka till Iran och hellre mött förföljelse för tron, än lutat sig tillbaka i en bekväm tillvaro. Kärleken till Jesus har varit större än kärleken till det jordiska.

Jesus säger till församlingen i Laodikeia, som enligt en del bibeltolkare gäller ändtidens församling: ”Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför ska jag spy ut dig ur min mun.” Det är ord och inga visor när man läser breven till de olika församlingarna i Uppenbarelsebokens första kapitel. Och jag tänker på min stora morot som vuxit under obekväma förhållanden, trängd under plankorna – hur mycket frukt och glädje den gav oss.

Må vi kristna gå till oss själva idag – som judarna gör tio dagar före Yom Kippur, (när de firar den stora försoningsdagen) – som just firats. Är jag ljummen, kall eller varm? Varför? Var är min prioritering, var är min längtan? Må Gud välsigna oss och leda oss.

slef. Trots att Evangeliföreningen sålt sin mjölkko, en industrifastighet i Esbo, satsar föreningen friskt på ny verksamhet och nyanställningar. En ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby är också under planering. 2.2.2025 kl. 09:07

BORGÅ STIFT. Borgå stift gör en ny strategi 18 år efter den föregående. Fast till mångas överraskning är den inget färdigt visionsdokument, utan ett arbetshäfte med frågor. Kyrkpressen frågade biskop Bo-Göran Åstrand varför. 3.2.2025 kl. 13:41

UK. Äktenskapsfrågan och samarbetet mellan kyrka och skola – det var frågor som väckte debatt när Borgå stifts ungdomsparlament Ungdomens kyrkodagar samlades i Karis i helgen. 3.2.2025 kl. 17:22

forskning. Läkarvetenskapen vet inte exakt vad som orsakar PMS, men många kvinnor vet vad det är att inte riktigt känna igen sig själv några dagar varje månad. Sara Högberg blev less på bristen på kunskap och skrev en forskningsplan. Nu doktorerar hon i teologi – och forskar på menscykeln. 29.1.2025 kl. 17:52

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55