Hufvudstadsbladet var först med nyheten i höstas och visade i flera artiklar (Hbl 26–28.11) på anklagelser om att personal vid Kran har bemötts illa.
När Kyrkpressen undersöker hur det står till med Kran är bilden snabbt klar: en organisation som är sin verksamhetsledare Mette Strauss nästan personliga verksamhet, med ett kansli som letar rätt på de beslutsfattare som formellt behövs för en verksamhet med omkring 350 000 euros årsomsättning.
De styrelser som behövs hittas uppenbart ofta i olika lokala SFP-föreningar, bland vilka också Strauss, 55, själv är aktiv.
Så var inte tanken när Kran grundades 1982. Initiativet togs i Borgå stift, av bland andra Församlingsförbundets verksamhetsledare Berndt Mårtensson och Kyrkpressens dåvarande chefredaktör Bror Borgar. Verksamheten var ekumenisk; också frikyrkor hade under långa tider representanter i föreningens ledning. Den första, långvariga verksamhetsledaren Åke Eriksson var diakon.
"Senaste höstmöte hölls med tre personer på plats."
Fortfarande får samtliga 45 evangelisk-lutherska församlingar i stiftet kallelse till föreningens årliga beslutande höstmöte.
Enligt Kyrkpressens uppgifter hölls 2025 års möte med bara tre personer på plats. Två församlingar var representerade; Johannes i Helsingfors och Grankulla svenska.
”En soppa”
Styrelser har kommit och gått och någon ordförande har hoppat av mitt i verksamhetsåret, beskrev Hbl i höstas.
Nya styrelser och medlemmar har ofta inte ens känt till de interna problemen, eller att verksamhetsledaren 2017 fick en varning och 2022 en skrivelse från tidigare anställda emot sig.
– Hon har ett kontrollbehov och vill ha saker på sitt sätt. Och hon förstår inte riktigt att man inte får bete sig så, skälla ut människor och prata skit bakom ryggen, säger en person med insyn i Kran som vill vara anonym.
När varningen 2017 gavs hade styrelsen diakonissan Cecilia Forsén som ordförande. Senare samma år lämnade hon Kran efter att ha blivit vald till det mera tidskrävande jobbet som stiftssekreterare för diakoni i Borgå stift. I intern korrespondens som Kyrkpressen har fått se beskrivs läget kring verksamhetsledaren då som ”en soppa”.
Det kristna i Kran har tunnats ut. Kvar finns minnesmässorna för avlidna missbrukare – och en årlig kollekt som Borgå stift rekommenderar alla sina evangelisk-lutherska församlingar.

Det kristna i Kran har tunnats ut, säger Cecilia Forsén.
– Det måste ju vara klart att det är en kyrklig organisation, men det behöver ju inte betyda att man måste evangelisera, säger Cecilia Forsén, som är stiftets ledande ansvariga för diakoni.
En förening som kallar sig kristen borde ledas av en präst, diakon eller någon med rötter i en församling, anser hon.
Saknar vårdproffs
Kran är i huvudsak statligt finansierat med medel från bidragscentralen Stea som fördelar spel- och tipspengar till välgörande ändamål. Årets bidrag är drygt 260 000 euro.
För de pengarna har Kran ett kansli på tre personer. Den övriga verksamheten består av ofta ex-missbrukare som har mottagningar som erfarenhetsexperter på olika orter i södra Finland och Vasa. Ofta håller de öppet några timmar i veckan och får ersättning som arvoden.
Något etablerat samarbete mellan församlingsdiakonin och Kran finns sällan. När en ny lågtröskelmottagning öppnade i Borgå, visste den lokala diakonin till en början ingenting om det. Kran höll till i anslutning till annan missbrukar- och kriminalvård på annat håll i stan.
Någon ledande personal inom vård, socialarbete eller missbruk har Kran inte. Verksamhetsledaren själv är ekonom från Hanken.
Kranchefen Mette Strauss ska också, i synnerhet efter sin varning 2017, ha tagit allt mera avstånd till kyrkans folk.
– Hon tyckte att de var oprofessionella, och inte förstod sig på ekonomi, säger Kyrkpressens källa.
"Folk kom och gick. Det var inte en uppdaterad, finländsk arbetskultur på Kran."
"Inte en finländsk, uppdaterad arbetskultur"
Den sista med en ledande post i Borgå stift i Krans styrelse var kyrkoherden i Hangö Monica Cleve. Hon hade själv chefsjobb i vården bakom sig innan hon blev präst, och tillfrågades att ta vid när Cecilia Forsén slutat.
– Folk kom och gick på Kran och det bytte personal hela tiden. Det var inte en finländsk, uppdaterad arbetskultur, säger Monica Cleve.
På att få ihop pengar ska verksamhetsledaren enligt henne ha varit beundransvärt skicklig. Däremot ska hon inte ha varit mottaglig för att diskutera ledarskapsproblemen. Monica Cleve och den dåvarande styrelseordföranden Mikael Lindvall från Jakobstad försökte, men till slut lämnade båda föreningen 2021.
Vid Hbl:s granskning i höstas ville Lindvall inte längre uttala sig om problemen vid Kran under gångna år.
– Det känns ju nu som ett lågvattenmärke och ett nederlag att jag slutade, medger Monica
Cleve till Kyrkpressen i dag. När människor far illa har jag alltid varit den som reagerar.
Verksamhetsledaren sitter löst
Sedan 2025 leds Krans styrelse av ordförande Pia Mikkonen, pensionär och lokal SFP-aktiv i Vanda.
Hon säger att hon själv, med bakgrund inom Kårkulla och vård för funktionshindrade, värvades till Kran av föreningens ekonomichef. Ansökningstrafiken och ekonomin såg ytterst välskött ut, så Pia Mikkonen ställde upp.
Nu medger hon att Hbl:s artiklar i höstas kom som ”en chock”. I övrigt har hon och Krans styrelse beslutat att inte just nu uttala sig i media.
Enligt Kyrkpressens källor ska problemen kring verksamhetsledaren under de senaste månaderna ha utretts grundligt. Bland dem går signalerna att läsa av. Verksamhetsledarens anställning hänger nu på en tunn tråd.
Kyrkpressen har upprepat försökt nå verksamhetsledare Mette Strauss för kommentarer.
FAKTA: Föreningen Kran
- Finlandssvensk kyrklig rusvårdsförening grundad 1982 för Borgå stift
- Hör till nordiska Blåbandsrörelsen för nykterhet.
- Omsätter omkring 350 000 euro per år; övervägande spel- och tipspengar från statliga Stea.
- Får en stiftskollekt i Borgå stift per år.
- Har kansli i Helsingfors.



























