Jo, det är lagligt att citera Bibeln

JO, DU KAN fortsätta citera Bibeln i samhälleliga och teologiska debatter. Även fristående verser, där du själv vet att det rättvisa vore att belysa saken med Guds ords hela samlade visdom – så som du för stunden förstår den.

Päivi Räsänen dömdes till sist, i all fall. Det var något otippat, eftersom hon hela vägen i rättsprocessen hittills har friats. Vi har också i Kyrkpressen ansett att hon borde frias. Den kritik och de mothugg hon i så fall behöver få för sitt politiserande av de sexuella minoriteterna som grupp ska i så fall snarare ges bland oss som har samma kristna tro och referensram som hon.

Det 92 punkter långa resonemanget bakom Högsta domstolens dom ledde ändå till slut till en fällande dom, om dock med knappaste möjliga omröstning, tre domare mot två. På en straffskala som sträcker sig ända till fyra års fängelse, fick Päivi Räsänen ett mycket lindrigt straff, böter i den snällare ändan av tabellen.

SÅ DU KAN CITERA Bibeln i en debatt, precis som muslimerna i ditt kvarter eller din by kan fortsätta citera Koranen, om de finner det nödvändigt. Vad du (eller de) inte får göra i en debatt är att offentligt förklara att någon viss grupp i samhället, som har en annan åsikt eller uppfattning än du, eller inte lever som du, består av människor som är störda i sin utveckling, onormala eller sjuka.

Där går, i Högsta domstolens resonemang, gränsen. Domslutet är långt och snårigt att läsa för en juridiskt ovan, men i grunden pedagogiskt. Det visar att det också spelar en roll i vilken egenskap och med vilken samhällsstatus du uttalar dig, och i vilket sammanhang. Risken om du ordar om bögar med älgjaktlaget är förmodligen mindre än om du under ett skolår som lärare inte tänker dig för inför en skolklass.

Domstolen ansåg till exempel att det inte var så problematiskt att Päivi Räsänen skrev ett undervisande häfte fullt av traditionell och något äldre syn på homosexualitet för inomkyrklig undervisning 2004 – för att det just då pågick en intensiv samhällsdebatt om registrerat partnerskap.

Problemet enligt domstolen var att Päivi Räsänen och Lutherstiftelsen 2019 – efter att polisen hade börjat bläddra i häftet – publicerade det på nytt för en mycket större spridning på sociala medier. Andra kan tycka att det var att rakryggat visa var man står.

NU KAN MAN FRÅGA: Vad händer nu ifråga om hur samhället talar om sexuella minoriteter? Vad tänker åklagarväsendet, som har varit så envetet ifråga om Päivi Räsänen, göra härnäst? Vem är nästa i tur? Här lämnar hela processen mot Päivi Räsänen fortfarande en märklig eftersmak i munnen av selektiv rättsskipning, som av ett konstigt rödvin. Varför just hon?

Nu dömdes Päivi Räsänen alltså egentligen inte sin egenskap av bibeltolkande kristen. Utan egentligen mera som medieprofil, politiker och framför allt läkare. Domstolen ansåg att hon kränkte en grupp så som samhället och läkarvetenskapen tidigare såg ovist och inhumant på de homosexuella.

Inom kyrkorna har många gjort sin smärtsamma hemläxa kring den fråga där Päivi Räsänen i årtionden har varit en katalysator. Man har tänkt efter, breddat, nyanserat, förtydligat, och många har i tysthet tänkt om. Men fortfarande är den här frågan splittrande.

Men kyrkorna har jobbat med detta. Däremot kan man efter den här domen som nu mera riktar in sig på Räsänens yrke än på hennes tro fråga: Var har läkarkåren hållit hus i alla dessa år?