– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.

”Välsignelsen följde med mig hem”

profilen.

Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör.

7.2.2024 kl. 13:40

Esbobon Eva Andersson har blivit rikskändis sedan hon besökte Rom tillsammans med en delegation från Borgå stift. Delegationen, med biskop Bo-Göran Åstrand i spetsen, överräckte vantar som Eva stickat till ingen mindre än påven.

Själv träffade Eva aldrig påve Franciskus, men hon sjöng i hans bibliotek tillsammans med kören Schola Borgoensis.


Vad gav vistelsen i Rom dig?

– En av de riktigt stora erfarenheterna var att vi umgicks med biskopar, kardinaler, birgittinnunnor och kyrkomusikstuderande. Vi var alla lite på spänn, men stämningen var underbar. Alla ville varandra gott och peppade varandra.

Under resan bodde körmedlemmarna på ett birgittinkloster i Rom.

– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem.


Dina vantar har blivit kända i hela Svenskfinland. När började du handarbeta?

– Jag bodde i Korea i nästan fem år på grund av min mans jobb. Själv hade jag inget jobb där så jag började sticka sockor åt de på min mans jobb som fick barn. Jag tror att det var uppskattat för det var inte så vanligt där.

Under tiden i Korea började hon också rädda hundar, först tillsammans med en organisation, sedan helt i egen regi.

– Jag tog hem en hund åt gången och försökte ta hand om dem så att de skulle lära sig att vara med människor. Då gick det inte att röra sig fritt hemma eftersom jag alltid hade en lite missanpassad hund vid fötterna. I början var det därför bra att sitta i köket och sticka.


Vad tog du med dig från de fem åren i Korea?

– Livet med hundarna och att jag fick vara med och rädda dem, det var en stor sak. Jag hade dem ofta i en månad eller två innan de blev bort-
adopterade och vi skiljdes åt. Det var svårt, för det kunde hända att jag var den första människan som varit snäll mot dem.


Vad lärde tiden i Korea dig?

– Där kände jag mig som en kristen buddist. Då jag vandrade i bergen passerade jag ett buddistiskt tempel. Jag gick dit för att fråga om jag kunde hjälpa dem med något. De förstod mig inte utan kom ut med en skål ris till mig.

På vägen ner träffade Eva ett par som såg att allt inte stod rätt till. Paret hjälpte Eva med kommunikationen, och snart började de tillsammans bära upp ris till templet. På kuppen lärde de känna munkarna.

– Vänlighet och kärlek genomsyrade allt där. Det är något med det här att inte samla på sig så mycket. De var så ödmjuka.


Varför handarbetar du?

– När man sysslar med musik och spelar på gudstjänster, begravningar och bröllop så skapas inget bestående. Man spelar och så försvinner det.

– Då jag sätter mig ner och handarbetar ser jag vad det blir. Ibland får jag nästan en känsla av att jag konkretiserar mig själv. När jag stickar eller målar lägger jag en bit av min själ i det. Jag tror det formar mig.

Före resan till Rom hade Eva en dröm i vilken hon överräckte en egentillverkad muff till påven.

– Jag tyckte själv att den här drömmen var lite fånig, man kan ju inte ge en muff till påven!

Men under en promenad med Pia Bengts, stiftssekreterare och ledare av kören Schola Borgoensis, berättade Eva likväl om drömmen.

– Det som var märkligt var att Pia inte skrattade bort det, utan berättade vidare till kommittén. Sedan dess har jag tänkt på hur viktigt det är att vi tror på varandra och tar varandra på allvar. I den här situationen tog jag ju inte ens mig själv på allvar, säger Eva Andersson.

Evas nästa handarbetsprojekt? – En halvfärdig muff i vitt.

– Vi får se om det blir en muff eller något helt annat.


Eva Andersson

GÖR: Pensionerad kantor, tidigare hundräddare och engagerad mormor, bland mycket annat.

FAMILJ: Man, den koreanska maltesern Dobby, tre döttrar, lika många svärsöner och sex barnbarn.

INTRESSEN: Att sjunga, tova, måla, spela, skriva dikter och hänga med barnbarnen.

Text: Rebecca Pettersson


MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55

fred. Vem är du? Björn Wallén arbetar med fred och fredsfostran i en orolig tid. Nu är han aktuell med en ny bok om hur du kan jobba med frågan. 5.5.2025 kl. 10:48

Teologi. Vi har kommit närmare varandra. Så säger Albert Häggblom från Slef om Kyrkfolkets teologiska symposium, en samling som varje termin samlar kristna rörelser som vill ha ”Jesus i centrum”, satsa på evangelisation och har en traditionell äktenskapssyn. 6.5.2025 kl. 11:43

FASTIGHET. Pedersöre kyrkliga samfällighet utreder en försäljning av det 25 år gamla församlingscentret i Jakobstad. Möjlig köpare är staden, som behöver utrymme för ett nytt stordagis. 5.5.2025 kl. 10:31

sociala medier. Vad hände med vår moral? Vad hände med vår viljestyrka? Varför bygger barnen så få kojor? Vad hände med vår koncentration? Varför har ungdomar så mycket ångest? Telefonen och de sociala medierna hände. Vad gör vi nu? 2.5.2025 kl. 10:59

flyktingar. Nej, det är inte rätt att prioritera flyktingar från ”kristna” länder som Kongo eller Venezuela.Justitiekanslern och diskrimineringsombudet kritiserar inrikes­minister Mari Rantanen både för hur man argumenterade och slarvade kring våra kvotflyktingar. 12.5.2025 kl. 19:00

TV-REPORTAGE. Att tvinga någon att förbli i ett äktenskap kan vara straffbart, säger juridikprofessor i Svenska Yles program Spotlight. 30.4.2025 kl. 10:48

SAMKÖNAD VIGSEL. Åtta år efter att samhället införde regnbågsvigsel ska det evangelisk-lutherska kyrkomötet brottas med saken igen. 29.4.2025 kl. 11:57

PETRUS FÖRSAMLING. Enskilda församlingsrådsmedlemmar har inte besvärsrätt mot ett domkapitel, slog en av landets förvaltningsdomstolar fast. 28.4.2025 kl. 11:41

katolska kyrkan. Påven Franciskus är död. Han blev 88 år gammal och dog i sitt hem i morse, meddelade Vatikanen i ett pressmeddelande på annandag påsk. 21.4.2025 kl. 11:46

GT. Också hos flitiga bibelläsare tycks Gamla testamentet falla mer och mer i skymundan. Det visade en enkät som Kyrkpressen gjorde i vintras. Vi tog frågan med GT-teologerna Lotta Valve och Antti Laato. 17.4.2025 kl. 18:30

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17