I april 2025 fattar två Stockholmspräster pennan och skriver en insändare i Dagens Nyheter. Kyrkoherden Hillevi Uddenfeldt och kollegan Olle Liljefors i Maria Magdalena församling har reagerat på att de allt oftare blir kontaktade av oroliga barn, ungdomar och föräldrar.
I insändaren skriver de att de möter barn med rädsla för helvetet och unga som kombinerar kristen tro med förakt för ”kvinnor, homosexuella och människor med en annan eller ingen tro”.
Det här är nytt för prästerna. Trots 20 års erfarenhet av att jobba med unga har de aldrig tidigare sett något liknande. De härleder tendensen till en ”nitisk kristendom i sociala medier med missionen inställd på våra unga”.
Flera röster höjs i debatten. Olof Edsinger, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, kritiserar de två prästerna för att inte ”förstå sig på en väckelse då den dyker upp på deras egen tröskel”. Det blir en klassisk diskussion à la ”konservativ” versus ”liberal” kristendom.
Ett faktum kvarstår dock: Prästerna härleder utvecklingen till sociala medier. Det får en att undra: importeras det just nu någon slags amerikansk väckelse också till vår kalla nord, och har den redan hunnit till oss i Finland?
”Gammalt” är inte längre utdaterat
Om man ser på medlemsstatistiken för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland verkar ungas intresse för kyrkan öka. Unga som blivit döpta i skriftskolan har gått från 856 år 2020 till 1 418 år 2024. Också inträdena i kyrkan blir fler under samma tidsperiod.
Joel Halldorf, svensk doktor i kyrkohistoria, har ägnat sig åt det här med ungas intresse för tro och kyrka, för också i Sverige är det fler som skriver in sig i kyrkan medan färre skriver ut sig. Tonåringar som inte blivit döpta som barn vill bli konfirmerade.
Han tror inte att den här utvecklingen drivs av unga män som på sina pojkrum kommer i kontakt med polemiskt innehåll på sociala medier, även om det också förekommer. Snarare tror han att det handlar om något så enkelt som att unga i dag bär på en andlig längtan.
Kanske kan man, tror Halldorf, också spåra utvecklingen till en slags samtida modernitetskritik. Världen i dag är inte så mycket oroligare än den brukar vara historiskt sett, men utvecklingsoptimismen har försvunnit.
Så här skriver han under rubriken ”Varför kommer killarna till kyrkan” på sin kanal Vit rök på Substack (en plattform för oberoende skribenter):
”De flesta inser i dag att ”utvecklingen” inte är svaret på alla problem – faktum är att teknisk och ekonomisk utveckling kan leda till klimatkris och undergång. Det har gjort att det moderna, sekulära projektet har tappat i trovärdighet.”
Han förmodar att det vi nu ser är en motreaktion mot de senaste decenniernas sekularisering, och kanske också på 70-talsvänsterns förnyelseiver. Han fortsätter:
”Idag längtar många unga snarare efter traditioner, familj och stabilitet. På 1960- och 1970-talen var ”gammalt” synonymt med ”utdaterat”; nu uppfattas det snarare som väl beprövat.”
Nyfikna, men inte rädda
I Kyrkpressen (KP 18/2025) ingick ett reportage från ungdomsarbetet i Matteus församling i Helsingfors. En församlingsaktiv ungdom säger att ”hela grejen runt att religion är dåligt är borta. Det har blivit mer normaliserat att vara religiös”.
En annan nämner att han möter innehåll om tro också på Tiktok, Instagram och Youtube. ”Jag har på sistone sett mer inlägg om kristen tro och varför man borde tro”, säger han.
Markus Linde, ungdomspastor i Andreaskyrkan i Helsingfors (som hör till Missionskyrkan), har ett lite annat utgångsläge än sina kollegor i evangelisk-lutherska kyrkan. I Missionskyrkan sker ingen genomströmning av hundratals konfirmander varje år. Majoriteten av de ungdomar han möter har med sig kunskap om kristen tro hemifrån.
– Men också hos de ungdomar vi har att göra med tycker jag att man märker att de utforskar de här ämnena mer än tidigare. De ställer mer frågor, säger Markus Linde.
De tar upp teologiska dilemman som de mött på Tiktok och frågar ”stämmer det här?”, ”vad tänker du om det här?”.
– I höstas var det väldigt mycket frågor om uppryckelsen eftersom det cirkulerade innehåll på sociala medier om att den skulle ske i september. Det är en sådan typ av eskatologi som vi inte antar att är sann.
Trots att ungdomarna kommer i kontakt med den här typen av ganska magstarka teologiska frågor får Markus Linde inte intryck av att det gör dem rädda. Snarare nyfikna.
– Många av de jag möter bearbetar sin tro både hemma och med oss i kyrkan. De har en sund källkritik, säger han.
”Något är på gång”
Alaric Mård, församlingspedagog i Jakobstads svenska församling, märker inte av den trend som de två svenska prästerna och insändarskribenterna vittnar om. Han säger att församlingen kommer i kontakt med enstaka människor som sökt och hittat en tro på nätet, men de är få, och det rör sig inte bara om ungdomar.
– Däremot är det som om den kristna trons status är på uppgång bland unga. Något är på gång, säger han.
Församlingen han själv jobbar för lockar många unga just nu, men också laestadianernas böneus i Skutnäs och frikyrkliga Ebeneserkyrkan drar stora skaror med unga.
Intresset för tro tar sig också uttryck i att unga kommer till församlingen med frågor om tro. En del klär sig i kläder med tryck av bibelord och kristna symboler. De bär kristen merch för att göra sin tro synlig, visa upp den.
Vad tror du att det här beror på?
– Det enkla och diplomatiska svaret handlar väl om att det är en slags snöbollseffekt. Något börjar ske och folk hänger på.
– Sen ser vi kanske också en viss skepsis mot some och skärmanvändning i dag. Det blir allt tydligare att det är ett samhällsproblem. Jag tror att många människor söker vägledning, förebilder och en riktning i det.
Kanske finns det också en slags mättnad på den individualism som handlar om att ”söka sin egen väg”. Många längtar efter sammanhang, och att erbjuda sammanhang är något av församlingarnas specialitet.
Då det kommer till att importera konservativa värderingar från USA känner Alaric Mård inte igen den utvecklingen i Jakobstadsregionen. Även om konservativa värderingar har ett uppsving i västvärlden just nu så har det länge funnits värderingsmässiga spänningar mellan konservativa och liberala kristna i Jakobstadsregionen.
– Men att de traditionella värderingarna stiger fram nu ger kanske en känsla av trygghet för de kristna som bär de här värderingarna och tidigare känt sig utsatta, säger han.
Med kunskap, sammanhang och kärlek
En fråga kvarstår. Hur ska kyrkan, både den världsvisa brokiga, och den lilla evangelisk-lutherska, möta de unga människor som just nu verkar längta efter tro, förebilder och sammanhang? En del av dem: arga unga män. Majoriteten: blyga, utåtriktade, ledsna och glada – helt vanliga ungdomar.
”Döp dem och lär dem” säger Jesus i missionsbefallningen.
”Fortsätt vara kyrka” skriver Joel Halldorf och hävdar att det verkar vara precis vad också unga killar som fastnat för mer extrema uttryck för kristen tro verkar behöva. Han hänvisar till en liten undersökning som den svenska föreningen Valv gjort. Den visar på att unga män som regelbundet går i gudstjänst upplever mer livsmening än de som inte gör det.
Markus Linde säger att unga i dag är smarta. De har analysförmåga, verktyg och nyfikenhet. Församlingarnas uppgift är att vara bollplank och kunskapsbas.
Alaric Mård återger ett favoritcitat: ”Gud möter dig där du är, inte där du tror att du borde vara”.
– Vår uppgift i en folkkyrkokontext är att möta människor där de är och lyssna in dem. Vårt uppdrag är aldrig att forma människor till att bli som oss själva, men vi får vandra med dem en bit och peka på Jesus som en förebild, säger han.
– Jag tror det är jätteviktigt att människor får gå på den upptäcktsfärden i ett sammanhang.
Vad gäller spänningsfältet konservativt–liberalt betonar han värdet av den kärlek som sträcker sig bortom åsiktskorridorer. I det har de vuxna i kyrkorummet ett ansvar inför de unga. Det är en kärlek att stolt visa upp.
