– Vi är inte psykologer och ger inga diagnoser, men jag ska vara en medmänniska och en medvandrare, säger Petra Gripenberg.

”Jag upplever att Gud lagt på mitt hjärta att gå dit där människor har det jobbigt”

flyktingar.

25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om.

17.1.2025 kl. 10:55

När Petra Gripenberg var fjorton år bestämde hon sig: nu skulle hon inte grubbla över saken längre. När hon var stor skulle hon jobba med Gud. Drygt tio år senare är hon anställd av SLEF (Svenska lutherska evangeliföreningen) för att arbeta med flyktingar på ön Lesvos i Grekland.


Varför vill du jobba med det?

– Jag upplever att Gud lagt på mitt hjärta att gå dit där människor har det jobbigt. Och det är det förstås lite överallt, men jag tror att Gud också hjälper och leder mig fram mer specifikt.

– Under mitt praktikår träffade jag folk som kände folk som höll på med trauma-arbete bland flyktingar. Det är jag väldigt intresserad av.


Vad går ditt jobb ut på i praktiken?

– Jag ska jobba på ett kristet center som funnits på ön i ungefär sex år. Det ligger intill flyktinglägret och vi ordnar olika sorters program varje kväll. Det handlar om att knyta kontakter, bygga relationer och bjuda in till gemenskap. Vi är tydliga med att vi är kristna, ifall någon vill diskutera tro. Min huvudsakliga uppgift är själavårdande arbete. Flyktingarna på Lesvos bor ju inte på lägret en lång tid, men vi ska försöka få dem att känna hopp. Det är många som mår dåligt, som varit med om jobbiga saker i hemlandet och under flykten, och som känner stor oro inför framtiden.


Vad händer med flyktingarna efter att de lämnar lägret?

– De flesta kommer till Europa. Vi får se hur det blir när många länder skärper sin flyktingpolitik och inte tar emot lika många flyktingar som förr. Jag tror att många uppskattar att någon genuint vill höra deras livshistoria utan att analysera om den är tillräckligt dramatisk och trasig för att berättiga till asyl.


Varför är du intresserad av trauma-arbete?

– Jag har svårt att tänka mig något mer värdefullt än att få erbjuda en annan människa en plats där hon får lämna över det tunga hon varit med om. Vi är inte psykologer och ger inga diagnoser, men jag ska vara en medmänniska och en medvandrare. Jag vet av egen erfarenhet att det som hjälper när du har det svårt är att få berätta, och att någon annan lyssnar. Det finns ett ljus. Framtiden kan bli bra. Jag tycker att det här bibelstället är så fint: ”Genom Jesu sår är vi helade.” Jesus kan hjälpa mig i mitt mörker och den vägen kan jag hjälpa andra.


Hur tror du att den här erfarenheten kommer att förvandla dig?

– Jag hoppas att jag kommer att lära känna Gud på ett nytt, kanske djupare, sätt. Det är ju där Gud är, där det är mörkast och svårast. Jag tror att jag kommer att se en annan sida av Gud. Jag är också övertygad om att Gud är där och utför sitt arbete och att jag bara får komma dit och vara ett verktyg. Jag tror att vi förändras av vårt möte med andra människor, särskilt om vi är redo att låta våra hjärtan formas så att vi blir mer kärleksfulla. Jag tror det är en tvåfilig väg: jag får vara med och se vad Gud gör, men Gud gör också något med mig.


Du ska jobba främst med flyktingar från Afghanistan och Iran. Talar du farsi?

– Jag håller på och studerar. Det är svårt! Men eftersom jag lärt mig finska känns det inte omöjligt. Grammatiken verkar tydlig, och det följer ett mönster.


Vad har du i resväskan?

– Jag är känd för att vara en dålig packare. Ännu tio minuter innan jag ska åka iväg tar jag ut grejer och lägger in nya – det är under all kritik! Men eftersom jag vet att ön har dåligt utbud på tuggummi är det något jag packar med mig. Jag har lagat posters som jag ska hänga upp på väggen i lägenheten där jag ska bo, så att det ska kännas mer som ett hem. En ljusslinga har jag också packat ner.

Text: Sofia Torvalds


pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00