Ekumeniska Rådet i Finland ordnade förra veckan ett seminarium om barns rätt till åskådning och ett av anförandena hölls av Sylvia Tast, lektor i småbarnspedagogik vid yrkeshögskolan Metropolia. Hon jämför andlighet med språkutveckling: om barnet inte systematiskt erbjuds möjlighet att utvecklas på området lämnas den utvecklingen åt slumpen.
– Barn bör på ett mångsidigt sätt få bekanta sig med åskådningar och ges möjlighet att granska sitt eget religiösa arv. På så sätt kan barn lära sig att förstå olika synsätt och fatta beslut om sin egen åskådning. För att förstå andra måste man förstå sig själv, säger hon.
Lagen ålägger åskådningsfostran
I utkastet till den plan för småbarnspedagogik som tas i bruk hösten 2017 ingår åskådningsfostran i helheten "Jag och vår gemenskap". Barnen bekantar sig med de religioner och andra åskådningar som finns representerade i den egna gruppen. Avsaknad av religiös tillhörighet tas upp vid sidan av andra åskådningar.
Den lag om småbarnspedagogik som trädde i kraft för ett år sedan ålägger åskådningsfostran i enlighet med planen för småbarnspedagogik: pedagogerna kan inte längre välja om de tar upp åskådningsfostran eller inte.
Inte frihet att lyfta ut religionen
Enligt Sylvia Tast är det inte religionsfrihet att helt avskärma barnet från det religiösa.
– Det är en illusion att man kan fostra ett barn i något slags vakuum. Ett barn hör alltid till en gemenskap och ett samhälle. Det är genom människorna omkring sig som barn blir medvetna om den kultur och de åskådningar som finns runt omkring dem.
