Enligt Wikipedia är det ”ett uttryck som används om den som erkänns som ledare eller talesperson för en grupp, utan att ledarskapet nödvändigtvis är formaliserat och utan att personen har annan myndighet över sina likar än den som följer med dennas erkännande i gruppen, vilket kan tillskrivas tjänsteålder eller tradition”.
Ett sätt att definiera ärkebiskopens ställning är att tala om honom som primus inter pares. Han ses alltså som den främste av biskoparna utan att ha någon egentlig myndighet över dem. Biskoparna är suveräna ledare för sitt stift.
Att tala om ärkebiskopen som primus inter pares är kanske formellt riktigt då det gäller hans ställning i förhållande till andra biskopar. Då det gäller ärkebiskopens ställning i massmediernas och i den breda allmänhetens medvetande har han blivit mycket mera än en bland biskoparna. Han ses och upplevs som högsta representant för kyrkan, som kyrkans högsta ledare. Bland annat i kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, har denna inofficiella men reella status noterats och ganska allmänt accepterats. Kyrkomötet har också fått ett förslag från Helsingfors stiftsfullmäktige gällande sättet att välja ärkebiskop. I förslaget önskar man att statusen som kyrkans högsta ledare förstärks och accentueras i valet. Detta skulle ske bland annat genom att öka antalet röstberättigade utanför Åbo ärkestift.Eller som ett ombud uttryckte det då ärendet var föremål för remissdiskussion under kyrkomötets höstsession 2008: Vi behöver en ledare som är vår ledare på heltid och utan eget stift eftersom han leder hela kyrkan.
Den ärkebiskop som väljs 18.2 2010, eventuellt i en andra valomgång 11.3 2010, väljs fortfarande enligt det gamla systemet och som ärkebiskop för Åbo och hela landet. Hans – det finns åtminstone inte till vidare någon kvinnlig kandidat – roll är i alla fall den att han uttryckligen väljs till ledare av evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Det krävande ledarskapet har följande personer meddelat sig beredda att axla: biskopen i S:t Michel stift, TD Seppo Häkkinen, kyrkoherde Jouni Lehikoinen, biskopen i Åbo ärkestift, TD Kari Mäkinen, missionsdirektor, TD Seppo Rissanen, professorn i dogmatik, TD Miikka Ruokanen.Kanske dyker ännu någon kandidat upp, men sannolikt är att dessa utgör startfältet.Endast de röstberättigade kan naturligtvis delta i det egentliga valet men nu behövs en bred och en grundlig diskussion om vem av de fem som bäst är lämpad att vara ledare för vår kyrka. Det är som sagt endast i teorin ärkebiskopen är primus inter pares. I praktiken är han kyrkans ledare. Och vem som är det angår oss alla.
Hur diskussionen om Jukka Paarmas efterträdare kommer att gå återstår att se. Med tanke på utfallet får man hoppas att diskussionen först fokuserar på uppgiften och vad den förutsätter och därefter på vem av kandidaterna som redan visat att han med sina kunskaper, erfarenheter och personlighet bäst motsvarar kraven och förhoppningarna på en administrativ och andlig ledare för hela kyrkan.
