Bloggarkiv

Mats Fontell
Mats Fontell
Mats "Matte" Fontell är  ungdomsarbetare och trubadur från Borgå. Vid sidan av visdagboken skriver han gärna texter med olika längd och innehåll. Som månadsbloggare bjuder han på en bukett tankar som landat i vardagen.

Född i det Lutherska tåget

25.01.2012 17:10
Jag föddes i det Lutherska tåget. Det tog ändå ganska många år av mitt liv innan jag förstod vilket kyrkotåg jag färdas i. Tåget har tuffat på över berg och genom dalar under ett litet ögonblick av världshistorien, i si sådär 500 år.
I den tågkupé jag föddes i så verkade medresenärerna vara ganska omedvetna, för att inte säga ointresserade, av att följa med tågets färd. Jag hörde visst någon gång om att det fanns ett lokomotiv som drog tåget och att en viss konduktör syntes till ibland, men inte så mycket mer än så. Även om alla hade försett sig med tågbiljett, och också sett till att jag fått en, så var det sällan nån som pratade om vart tåget var på väg.
Åren gick medan hjulen dunkade nästan sövande mot rälsen, dunk, dunk, dunk... Somliga av vårt patrask hade nog somnat i sina bekväma kupéfåtöljer medan andra genom fönstret betraktade det skiftande landskap som svepte förbi. Vid somliga tillfällen uppenbarade sig konduktören med en serveringsvagn men det var få i vår kupé som var intresserade av vad som serverades, dock med vissa högtidsdagar som undantag.
Det väckte nog bland mina medresenärer en viss förvåning när jag som ung man blev allt mer intresserad av tåget, lokomotivet, konduktören och destinationsorten. Att jag så småningom tog anställning vid EVL-bolaget hade knappast någon ändå väntat sig.
Under det senaste året har allt fler finländska passagerare av olika orsaker valt att stiga av det Lutherska tåget. Både målmedvetna och yrvakna resenärer har tagit sin kappsäck, klivit av och sett sig om efter nya vägar.
Tåget har visserligen (likt ett visst VR..) sina brister och onekligen känns det att det tuffar  trögt ibland. Ändå känns det här tåget allt mer som ett hem där jag känner mig välkommen med mina brister och min egen tröghet. Men känner någon till var det perfekta  skyline-supertåget finns, så berätta det gärna för mig! Fast å andra sidan, kanske jag ska hålla mig borta från det tåget – för om jag stiger ombord så är det nog inte perfekt längre.
Nu styr tåget för min del mot Ungdomens kyrkodagar och allmänna kyrkodagar i Vasa. Kanske ses vi där?
Elisabet Lindén
28.1.2012 8:53
Fin bild. Den vill jag suga på en stund. Jag är också med på det Lutherska tåget. Jag har suttit i vagnar som ställt till ett och annat. T.ex. fick jag rätt tidigt för mig att man borde upplysa de halvsovande passagerarna och jag gjorde ett traktat som trycktes och delades ut av många. Vet inte om någon har det som huvudkudde nu?
Har du noterat att det är olika nyanser på vagnarna? Det ryms många olika typer av vagnar på det Lutherska tåget. Jag föddes i den Evangeliska vagnen och har sprungit mellan Studentmissionens sprittande piggelinvagn, där man knappt hann sova, och Finska Missionssällskapets världsvida panoramafönster... Nu ...

Ha det bra, Elisabet

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55

fred. Vem är du? Björn Wallén arbetar med fred och fredsfostran i en orolig tid. Nu är han aktuell med en ny bok om hur du kan jobba med frågan. 5.5.2025 kl. 10:48

Teologi. Vi har kommit närmare varandra. Så säger Albert Häggblom från Slef om Kyrkfolkets teologiska symposium, en samling som varje termin samlar kristna rörelser som vill ha ”Jesus i centrum”, satsa på evangelisation och har en traditionell äktenskapssyn. 6.5.2025 kl. 11:43

FASTIGHET. Pedersöre kyrkliga samfällighet utreder en försäljning av det 25 år gamla församlingscentret i Jakobstad. Möjlig köpare är staden, som behöver utrymme för ett nytt stordagis. 5.5.2025 kl. 10:31

sociala medier. Vad hände med vår moral? Vad hände med vår viljestyrka? Varför bygger barnen så få kojor? Vad hände med vår koncentration? Varför har ungdomar så mycket ångest? Telefonen och de sociala medierna hände. Vad gör vi nu? 2.5.2025 kl. 10:59