I april samlades omkring 150 personer från åtta väckelserörelser på Folkmissionens campus i Ryttylä. Orsaken var Kyrkfolkets teologiska symposium, en samling som för första gången ordnades för en så pass bred skala präster, teologer och andra i ledarpositioner. Tidigare har de operativa ledarna brukat träffas varje termin.
Nu deltog Esikoiset ry, Laestadianernas Fridsföreningars Förbund, Länsi-Suomen Rukoilevaisten yhdistys, Lähetysyhdistys Rauhan Sana, Finlands evangelisk-lutherska Folkmission, Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland, Suomen Luterilainen Evankeliumiyhdistys, Suomen Raamattuopiston säätiö och Teologiska institutet i Finland.
– Vi är där för gemenskapen och för det stöd vi får av varandra. Det här nätverket har funnits i decennier, och Slef gick med år 2000. Senare under 2000-talet har också de laestadianska riktningarna kommit med, säger Albert Häggblom, som är verksamhetsledare för Svenska Lutherska Evangeliföreningen, Slef.
När Teologiska institutet bildades år 1987 var 60–70-talets stora splittringar inom femte väckelsen i färskt minne. Häggblom tänker att man därför fokuserade mer på det som skilde de olika väckelserna åt än vad som förenade dem. Idag är det annorlunda.
– Under 2000-talet har mycket hänt i många av våra rörelser. Vi har träffats regelbundet i många år, det har gjort att vi insett hur mycket vi har gemensamt och hur lite som skiljer oss åt. Vi har uttryckt vissa saker olika men egentligen tror vi väldigt lika. Jag skulle säga att vi har kommit närmare varandra.
Vad är det som förenar er – till skillnad från vanliga evangelisk-lutherska församlingar?
– Det går inte att generalisera och dra alla församlingar över en kam, det finns stora regionala skillnader. Men huvudpoängen är att vi vill ha Jesus i centrum och vi vill stå på Bibelns grund. Vi tycker också det är viktigt med evangelisation och mission, och vi har ett stort lekmannaengagemang.
En annan fråga som förenar de här väckelserörelserna är att de har en traditionell syn i äktenskapsfrågan, det vill säga att de motsätter sig samkönade äktenskap.
– Den frågan är inte kittet som håller oss samman, men det är en sak som vi håller fast vid. Vi vill också lyfta fram Jesus som vägen till frälsning och gemenskap med Gud.
Ser du en framtid då ni skulle kunna samarbeta ännu mer – kanske till och med kunna förenas under samma rörelses paraply?
– Jag har varit missionär i Kenya, Där brukade man säga ”Mungu anajua”, vilket är swahili för ”Gud vet”. Saker och ting kan hända som inte beror på oss själva. Det är klart att vi också funderar på framtiden, vi ser ett ansvar för kommande generationer också. Men vi vet inte vad processen leder till, vi funderar på olika eventuella scenarier.
Har ni planer på att lämna kyrkan?
– Vi har inga planer på att lämna kyrkan, det är inget som vi driver. Men vi vet inte vad som händer i framtiden. Så jag säger Mungu anajua.