En av Claus Terlindens favoritpsalmer: ”Möt mig nu som den jag är.”
En av Claus Terlindens favoritpsalmer: ”Möt mig nu som den jag är.”

”Hur kan man inte tvivla?”

TILLGÄNGLIGHET.

Claus Terlinden säger ”min församling” syftar han på alla människor med intellektuell funktionsnedsättning inom Borgå stift. I den församlingen är tomt prat överflödigt och vänskap avgörande.

29.9.2023 kl. 13:18

Claus Terlinden växte upp i sydvästra Tyskland, lite norr om staden Stuttgart. Som barn och ungdom var den katolska kyrkan hans andliga hem. Som 16-åring lämnade han kyrkan och blev ateist.

– Jag tyckte det var fullkomligt orimligt att Gud skulle finnas.

I dag är Claus Terlinden omsorgspräst i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Om det finns ett spektrum av tro så rör han sig lite fram och tillbaka, men sedan många år tillbaka sällar han sig till de troende tvivlarna.

– Om man möter världen med öppna sinnen, hur kan man inte tvivla på en god Gud? För mig handlar tro om att ändå tro på en god Gud, fast jag inte ser det. För jag ser det inte. Eller jag ser det glimtvis, men samtidigt finns det så mycket fel i den här världen, säger han.

Varför började du söka igen?

– Jag har alltid försökt förstå hur livet, tillvaron och den här världen funkar. Därför är naturvetenskapen också väldigt viktig för mig. Det som sparkade mig till den troende sidan igen var en biografi om Martin Luther King.

– Jag tänkte att om han gör det han gör på grund av sin kristna tro så måste det finnas något som är viktigt och värt att lära känna där.

Tillgänglighet är teologisk spetsforskning

I Tyskland började Claus studera teologi, men också svenska. Hans lärare i svenska var finlandssvensk och i slutskedet av studierna fick Claus ett stipendium som förde honom till Åbo Akademi. Sedan 28 år tillbaka bor han i Karis.

I Karis jobbade han länge som församlingspastor och kaplan. Församlingens diakon tog med honom till arbetscentralen vid Kårkullas serviceboende i Karis och han lärde känna människorna där.

– Jag gick en kurs med Nalle Öhman som då var omsorgspräst. Det var han som startade upp det här med att sprida det glada budskapet om hur man kan jobba med människor med intellektuell funktionsnedsättning inom kyrkan.

I dag är Claus Terlinden själv omsorgspräst, den enda i Borgå stift. Många av de människor han jobbar med saknar språk och kan inte verbalisera sina tankar och känslor. Därför är musiken väldigt viktig i arbetet. En annan viktig aspekt är att fundera över vad man egentligen menar med det man säger.


”Jag påstår att jag jobbar med teologisk spetsforskning med just den här gruppen människor.”

– Inom teologi och kyrka har vi ett gammalt språksystem som samlat till sig en massa symboler och tankesätt under årens lopp. Jag upplever ofta att de inte funkar längre. Därför har jag funderat mycket på hur man kan översätta det till den tid vi lever i nu.

Jobbet som omsorgspräst är en förlängning av det.

– Nu jobbar jag med människor som delvis inte har något språk alls, hur förmedlar man den kristna tron då?

Vissa har ett begränsat språk och förstår inte symbolspråk, något som används flitigt inom kyrkan.

– Jag påstår att jag jobbar med teologisk spetsforskning med just den här gruppen människor. Man måste fundera mycket på vad det vi säger egentligen betyder. Som ”frälsning”. What?

Hur förklarar man frälsning för någon som inte har ett språk?

– Ja, säg det! Hur förklarar man det för en person som är genomsnitts-funtad?

– Oftast har frälsning att göra något med att man stöter på utmaningar i livet och får sätt att hantera dem, att leva med dem eller att leva genom dem tillsammans med någon annan.

I det kristna symbolsystemet har frälsningen ofta förlagts till en annan tid, bortom döden.

– Jag tror det är obibliskt. Om frälsning ska ha någon betydelse så är det här och nu. Inte gick ju Jesus omkring och sa: ”Jag ska hjälpa dig, men först när du är död och begraven.”

I den församling Claus Terlinden i dag jobbar i förklarar han frälsning genom gemenskap och att finnas till för varandra.

Ett annat knepigt begrepp är ”himlen”. Symbolerna talar om något verkligt, men samtidigt blir det helt fel om man tar det ordagrant.

– I berättelsen om Jesus förtydligas något, att det finns en välvillig kreativ öppenhet i framtiden om man vill ta tag i den. Det är kanske där jag skulle placera ord som himmel.

Är verbalisering av tro mest av en rolig lek? Den frågan ställer sig omsorgsprästen Claus Terlinden.


Är tro som verbaliseras värd mer

Claus Terlinden har en tvådelad arbetsbild. Han jobbar praktiskt med att hålla andakter på dagverksamheter och boenden och organisera omsorgsskriftskola. Han försöker också lansera ”Mässa med alla”. En mässa där man pratar lätt svenska och alla kan delta på sina egna villkor.

– Där pratar man inte om till exempel att Jesus bor i ens hjärta. Det blir alldeles konkret för människor som uppfattar det ordagrant.

– Jag kan inte alls säga att jag behärskar det här. Men det handlar om att vid varje ord och mening fundera: kan jag göra det enklare? Att till exempel prata om Gud som en far kan vara krångligt, vad betyder det? Istället kan jag säga att Gud bryr sig om dig.

Den andra delen av hans jobb går ut på att utbilda kollegor.

– Jag tror att alla församlingar har nytta av att bli uppmärksamma på de här frågorna. Jag hinner inte fara omkring så mycket så jag måste få mina kollegor i församlingarna att också sköta det.

Intresset för att jobba med tillgänglighet varierar, enligt Claus Terlinden. Många diakoner är väldigt duktiga på det.

– Men prästerna är så fokuserade på det där babbeljobbet som inte fungerar för människor med intellektuell funktionsnedsättning, och inte heller för många andra människor.

Han konstaterar att vi har en ganska intellektualiserad uppfattning av tro.

– Det funkar inte för många av mina människor. Därför måste jag fundera på vad tro egentligen är. Är det att man kan läsa trosbekännelsen? Jag kan tänka på många som egentligen inte kommunicerar, eller åtminstone inte verbalt på ett sätt som jag förstår direkt.

– Vad är tro för en sådan människa? Är min tro bättre eller mer för att jag kan verbalisera den eller är verbaliseringen bara en rolig lek som egentligen inte betyder så mycket? Ju mer jag funderar desto mindre vet jag.


”På en konfirmation ropade en konfirmand: Kan vi sjunga Lille katt? Jag sa okej, vi sjunger Lille katt som sista psalm.”

Hur närmar ni er tron på en omsorgsskriftskola?

– En jätteviktig sak är att vi firar mässa varje dag. Det hjälper inte att förklara hur man gör, utan man måste göra och göra. Jag använder stödtecken och vi sjunger mycket.

Vad gäller urvalet av sånger är det viktigt att samma strofer upprepas flera gånger, eller att det finns en bra refräng så att de som deltar kanske hinner lära sig någon strof utantill.

– Jag är ganska öppen för vad de kan. På en konfirmation ropade en konfirmand: ”Kan vi sjunga Lille katt?” Jag sa okej, vi sjunger Lille katt som sista psalm.

Det är väldigt viktigt att dagarna är strukturerade.

– Det behöver de flesta ändå. Också vi i mitten av normalfördelningskurvan. Assistenterna är otroligt viktiga i det arbetet. De är dyra men värda sina pengar, och då får de ändå för lite betalt. Som assistent på en omsorgsskriba är man i elden 24/7.

Om man sammanfattar kretsar omsorgsskriban kring att få till små stunder av gemenskap. Några djuplodande konversationer blir det sällan, även om det också händer.

– Men alla känslor finns där. Det handlar om att få ha dem och att lära sig hantera dem.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Alla utmaningar och att det också är ganska roligt däremellan. Sen får man mycket kramar. Det är ett väldigt äkta jobb, tycker jag. Jag är oftast mycket välkommen dit jag kommer.

Men visst har det också funnits stunder då han inte varit särskilt välkommen.

– På ett ställe där jag haft sångstunder brukar en person stiga upp och säga: ”Jag orkar inte med den här skiten.” Det händer ju också i det helt vanliga församlingsarbetet, men där säger man det kanske inte högt.

Vad är mest utmanande?

– Att området är för stort. Jag lever med ett ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner till alla ställen.

Vad kan vi tänka på för att göra kyrkan till en bättre plats för människor med intellektuell funktionsnedsättning?

– Kanske det som står i psalmboken: ”Möt mig nu som den jag är. Håll mitt hjärta nära dig.” Den sången tycker jag mycket om och den säger vad det handlar om.

Något som många i Claus Terlindens församling saknar är vänner. Om man vill göra något tycker han att man kan försöka bli vän med någon, och samtidigt vara öppen för att personkemin kanske inte funkar och att man i så fall behöver ta ett steg tillbaka.

– På sätt och vis är det kanske det som hela den kristna tron handlar om. Att vi ska bli vänner med varandra. Det är inte bara en feel-good- grej. Det är en ganska stor uppgift. Och igen, det är inget som gäller bara i min församling, det gäller hela kyrkan.



Omsorgsskriftskolan

  • Varje år ordnas en omsorgsskriftskola i Borgå stift. Verksamheten är ambulerande och ordnas på olika orter från år till år.

  • Under omsorgsskriftskolan är både kropp, själ och ande i fokus. Promenader, meditation, massage och kreativa inslag varvas med mässor och musik.

  • Det finns inget register för vilka församlingsmedlemmar som har en intellektuell funktionsnedsättning. Om du eller någon du känner vill delta i omsorgsskriftskolan, kontakta din församling för mer info.

Text: Rebecca Pettersson
Foto: Rebecca Pettersson


Christa har skrivit "Lilla förlustboken" och Sofias bok heter "Att resa sig efter ett fall".

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06
Efter många fina förslag från KP:s läsare (bland annat Boll-Görans) fastnade Borgå stifts lag ändå för namnet Ankdammen United.

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43
Om du vill delta i festligheterna vid Snoan, knappa in snoan.fi 
i webbläsaren och anmäl dig där. Alla är välkomna! hälsar 
Kalle Sällström.

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17
Idag minns Robin Nyman och Matti Aspvik hur de tänkte – men de tänker inte längre likadant.

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36
Christoffer Perret har blivit vald till ledare för Puls Helsingfors.

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57
Puls-mässan har varit Petrus församlings mest välbesökta gudstjänst.

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33
Laura Serell är präst i Jomala församling. Just nu ser hon fram emot vardagslunken och tid för stickning. Hennes tips: testa på att välsigna framför att baktala eller förbanna.

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00
Först ut är Jenny Airaksinen, barn- och ungdomsdiakon i Kyrkslätts svenska församling.

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09
Långsamt började ljuset gå upp för David Sandström att allt inte stod rätt till med församlingen.

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00
Nedskärningen väckte också diskussioner i regeringen, säger Adlercreutz.

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50
Eric-Olof Söderströms musikkarriär är över 50 år lång.

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00
Unga killar i 15-17-årsåldern är mycket intresserade av tro.

UNGA MÄN. De unga är mer toleranta till tro och andlighet. Få betraktar sig själva som troende, men gör de det är de allt oftare unga tonårspojkar. Det visar den nyaste Ungdomsbarometern. 13.8.2024 kl. 10:00
– En rättvisefråga som ligger framför oss, anser kanslichef Pekka Huokuna vid Kyrkostyrelsen

KYRKA OCH STAT. Saxen går i statens miljoner till kyrkan. För arbetet gör med begravningsplatser och historiska byggnader ser kyrkan plötsligt ut att få 20 miljoner mindre betalt. En rättvisefråga, anser kyrkans kanslichef Pekka Huokuna. Kyrkfolket betalar en allt större andel av gravplatser för den trejdedel av finländarna som inte hör till kyrkan. 12.8.2024 kl. 12:30
– Enbart under de senaste tjugo åren har det grundats 1,2 miljoner nya kristna församlingar i världen, säger Johanna Björkholm-Kallio.

profilen. Johanna Björkholm-Kallio är ny sakkunnig i missionsteologi vid Kyrkostyrelsen. – Mission är gränsöverskridande, säger hon. 12.8.2024 kl. 10:00

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51
Kyrkoherdetjänsten i Larsmo på orten har lediganslagits men har inte lockat några sökande.

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26
Bröderna Herman och Andre Mård, Ray Baker, Hanna Saarijärvi samt Daniel och Carolina Djupsjöbacka var några av de som deltog i Kyrkhelg Nord i år.

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05
Saara Schulman och Nicolina Gull, vill inspirera, entusiasmera och spräcka dammiga tabun.

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10
Ray Baker efter sitt första anförande under Kyrkhelg Nord.

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10