Var var du när jag lade jordens grund?

KOLUM.

Vad finns som grund i livet bortom den grund man tror sig stå på. Om det viktigaste, det största och värdefullaste man har tas ifrån en – vad står man då på?

23.3.2023 kl. 08:48

För länge sen läste jag om en toppidrottare som skulle delta i de olympiska spelen. Texten målade fram en bild av en flicka som brann för sin sport, som hade satsat allt sen hon var barn och som med sin passion och målmedvetenhet nått framgång. Man satsar morgon, middag, kväll, man väljer osäkra ekonomiska realiteter och man drivs av kärleken till det man håller på med samt av hoppet om framgångar, om att drömmar ska uppfyllas

Så kom nyheten kort innan spelen att en liten och helt osannolik olycka med en gång omöjliggjorde ett deltagande i OS. Jag blev djupt berörd av nyheten, tänkte på hur länge det är tills det igen blir OS, hur ovisst allting är i ett sådant perspektiv, och hur grym tillvaron kan vara. Idrottaren konstaterade i en intervju att hon inte kan någonting annat, och att hon inte kan göra någonting annat än försöka igen i framtiden.

Idrottens värld kan kanske ses som en miniatyr av den stora världen. Mycket av det som händer där händer också annanstans. Det är bara så synligt och tydligt i idrotten. Också min värld kan rasa ihop. Det som jag byggt mitt liv på kan också berövas mig på mycket kort tid och helt utan att jag behöver förstå någon mening med det. Många alldeles vanliga människor har fått känna på det. Arbetslöshet är en sådan sak, eller om företaget som man satsat allting på förs i konkurs. Hälsa är en annan. Att plötsligt tvingas acceptera någon ny begränsning för att man blev sjuk. Och naturligtvis dödsfall. Om t.ex. ett eget barn plötsligt dör är livets stora frågetecken där, minst lika grymma som ett bakslag för en toppidrottare.

Och då inställer sig frågan: Vad finns som grund i livet bortom den grund man tror sig stå på. Om det viktigaste, det största och värdefullaste man har tas ifrån en – vad står man då på? Eller faller man fritt ut i en avgrund som aldrig tar slut?

"Vad finns som grund i livet bortom den grund man tror sig stå på."

Om du har ett svar på den frågan kan du skatta dig lycklig. Men minns samtidigt att alla snabba och lätta svar kan stå sig slätt när det verkligen gäller. I synnerhet om det är någon annan man försöker hjälpa upp ur avgrunden.

Ytterst måste en sådan livsgrund vara förankrad utanför oss själva och det vi kan kontrollera. Den måste vara förankrad så att också om allt det vi kan och känner rasar ihop finns den grunden kvar. En sådan grund talar Gud om i Jobs bok så han säger:

(Job 38:4–7)

Var var du när jag lade jordens grund?

Låt höra, om du vet och kan!

Vem bestämde dess mått? Det vet du nog!

Vem spände mätsnöret över den?

Var fick dess grundvalar fäste,

vem lade dess hörnsten,

medan alla morgonens stjärnor sjöng

och gudasönerna jublade?

Var var du när jag lade jordens grund?

Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling.


Mest läst

    Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

    Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

    mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

    kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

    MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

    Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

    FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

    Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

    HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

    Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

    val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

    val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

    fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

    BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

    Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

    SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

    den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

    Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

    Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

    Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

    Mest läst