Mikaela Björklund: "Församlingen är som ett andra hem"

NÄRPES.

Att vara uppvuxen i en prästfamilj har gett en bra grund, tycker Mikaela Björklund. Det har lärt henne att lyssna och att umgås med människor med olika slags bakgrund.

6.8.2021 kl. 16:50

– Det är kanske inte den enklaste uppväxten men jag är väldigt tacksam att jag har de erfarenheterna i bagaget. Man blir inte nödvändigtvis hemskt förvånad över de berättelser man får höra, utan man vet att livet faktiskt kan se mycket olika ut, säger Mikaela
Björklund.

Under hennes uppväxt hände det sig en och annan gång att det ringde människor i allvarlig nöd till familjens telefon. Det kunde vara kris i äktenskapet eller någon som såg mörkt på livet. Om hennes far, kyrkoherden Börje Lillsjö, inte var hemma kunde någon annan i familjen få rycka in som samtalspartner.

– Nöden var så stor att de ändå måste få berätta. Vissa gånger kände man sig som tonåring ganska kort i rocken och tänkte ”Oj, vad ska jag säga nu?” Det slutade med att vi såg till att vi alltid hade en bibel på telefonbordet. Om man inte kunde säga något annat kunde man åtminstone bläddra lite i den och se om det fanns något som man kunde dela med sig av.

Lyssnandets konst

Att kunna lyssna är viktigt också i hennes arbete som stadsdirektör i Närpes.

Som kommundirektör får man ta del av utmaningar och bekymmer som människor har. Då tror jag att det är viktigt att man fått lära sig att det finns allt möjligt som människor kan tampas med, och att man åtminstone kan lyssna, även om man inte alltid kan lösa människors problem.

Under hennes barndom hann familjen bo på många olika orter: Hangö, Kristinestad, Sideby, Korsnäs och Helsingfors. Hon var i högstadieåldern när familjen slog ner bopålarna i Närpes.

– Det var inte alltid lätt att rota sig och rota om sig, men jag har haft stor nytta av det senare när jag jobbat som lärarutbildare, varit aktiv som politiker, och nu som stadsdirektör. Jag vet hur livet funkar i olika ändar av Svenskfinland och jag har lärt mig att etablera nya relationer.

”Vart är vi på väg?”

Församlingen har alltid känts som hemma för Mikaela Björklund. Därför var det ett naturligt steg att tidigt engagera sig och ta ansvar i församlingen.

– Jag blev faktiskt invald som kyrkligt förtroendevald redan när jag var 19. Sedan dess har jag varit med på något sätt, antingen i fullmäktige eller församlingsrådet.

Just nu har Närpes församling ett omfattande strategiarbete på gång. ”En oerhört stimulerande process”, säger Mikaela Björklund. Det viktigaste är riktningen.

– Vi måste gemensamt uttala vart vi är på väg! Annars kan vi inte säkert veta att vi förstår varandra.

Hon har suttit med i den grupp som tagit fram grundmaterial för arbetet.

– Vad är Närpes? Hur ser Närpesborna ut i dag? Vilka är våra styrkor och utmaningarna i vårt lokalsamhälle?

Det är några av frågorna som klargörs i omvärldsanalysen. Också församlingens verksamhetsförutsättningar ska synas på djupet. I augusti blir det en andra workshop med både anställda och förtroendevalda, och sedan ska strategin skrivas ihop och användas i verksamhetsplaneringen.

Också i kyrkans övergripande strategi finns många goda tankar att ta till sig, konstaterar hon.

– Framför allt det att man ser att lekmannaaktiviteten behövs. Men det är lättare sagt än gjort att verkställa konsekvent.

Mikaela Björklund

Är stadsdirektör i Närpes.

Familj: maken Per-Erik, fyra döttrar i åldrarna 11 till 23.

Intressen: läsning, körsång. Förtroendevald i församlingen, ordförande för FDUV.

Hurdan ledare vill du vara? Eftertänksam och stödjande. Jag vill medvetet lyfta fram och fostra in nya generationer i samhällsbygget.

Pian Wistbacka


Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00