”Det här är inte ditt fel. Du är inte ensam om att leva i det här. Du kan inte fixa din förälder. Det finns hjälp om du vill ha.”
Allt det här är är oerhört viktigt att höra för de barn och unga som växer upp i en familj med föräldrar med beroende eller psykisk ohälsa. Det är för de här barnen och ungdomarna som Ninniverksamheten finns till.
– Ofta när barn eller unga kommer med i vår verksamhet är det för att de har träffat någon vuxen i sin närhet som har sett och vågat ställa frågor, säger Anette Rönnlund-Nygård, grundare och projektledare för Ninniverksamheten. Hon jobbar också som organisationschef på USM (Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård r.f.), som är stationerad i Malax. Själv är hon Närpesbo.
Ninniverksamheten tog sin början med läger. Det första lägret hölls 2005, då under namnet ”Se mig”.
– 2020 fick vi ett större bidrag från Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne. Det var då jag kunde återvända till föreningen och då vi kunde börja bygga upp verksamheten till vad den är idag.
Samma år utlystes en namntävling, och ”Ninni – för de bortglömda barnen” blev det nya namnet.
Förebilder för hopp
– Kärnan i verksamheten är något som vi kallar identifikation och psykoedukation, berättar Anette Rönnlund-Nygård.
Det handlar om att ge barnen och ungdomarna möjlighet att träffa andra som har upplevt liknande saker. Det handlar också om att det finns vuxna med som kan berätta om vad beroende och psykisk ohälsa är och på vilket sätt det drabbar de vuxna, men också på vilket sätt det kan drabba barnen.
– Det här förverkligar vi både genom kamratstödsgrupper runtom i Österbotten och på Åland, men också genom den ursprungliga verksamheten, det vill säga lägren, beskriver hon.
Där ges barnen och ungdomarna möjlighet att få samlas och bara vara barn och unga, med andra som vet vad det handlar om.
– Sedan 2020 har vi jobbat väldigt mycket med samhällspåverkan. Målgruppen har verkligen varit en osynlig grupp i Finland, och det beror ju inte på att vi dricker mindre än i övriga Europa, utan på att vi inte haft verktyg och kunskap om hur det här påverkar barnen och ungdomarna. Det här har vi jobbat väldigt hårt med att lyfta.
En glad nyhet för Ninni är att samtalsgrupperna nu kommer att implementeras inom välfärdsområdet. Det betyder att de kommer att bli tillgängliga både på finska och svenska i hela Österbotten.
– Det är en sådan målsättning som vi kanske bara har drömt om, men som nu har blivit verklighet!
Du har själv vuxit upp i ett hem med missbruk och psykisk ohälsa. Kommer drivkraften i ditt arbete därifrån?
– Ja, absolut! Min egen bakgrund har nog präglat hela mitt yrkesliv. Jag har fått lämna mitt eget mörker till välsignelse för andra, och på det sättet har jag hittat ett syfte för mitt liv just nu. Man vet ju inte vad framtiden bär, men just nu är jag precis där jag ska vara.
– Det är också en av drivkrafterna bakom hela Ninniverksamheten: att hjälpa de här barnen och ungdomarna att hitta en mening.
Vad är allra viktigast för dig att förmedla till de barn och ungdomar du möter?
– Det är hopp! Hoppet om att hur mörkt det än är där ute finns det någon som är där med dig. Det finns andra som har gått före dig, och det finns en väg ut.
– Det är också det som ungdomarna ger varandra, de som har varit med länge i verksamheten och som möter nykomlingarna. Jag tycker att vi alla inom Ninni är förebilder för hoppet.
NINNIGRUPPER
Samtalsgrupper ordnas 1–2 gånger per månad för ungdomar i åldern 13–24 år i Närpes, Malax, Korsholm och Vasa.
Grupperna riktar sig till unga som har en förälder med psykisk ohälsa eller beroende.
