En ny dag har börjat i Kisumu när Kristian och Chamilla Sjöbacka bänkar sig för videointervjun. Det har regnat på natten och temperaturen är behagliga 24 grader. Det är en stad full av kontraster som nu är deras hem.
– På många sätt är det ungefär som om vi skulle bo i södra Spanien, säger Kristian.
Det finns fina kaféer och pooler, något paret Sjöbacka sällan har tid att njuta av, och i sitt jobb möter de varma och vänliga människor. Samtidigt är korruptionen och kriminaliteten hög. Och sjukvården är dyr, vilket gör att många är sjuka, och dör, inom hemmets väggar – också av corona.
– I städerna är man mer medveten om corona, men på landsbygden lever man normalt. Men i och med att mycket kan ordnas utomhus så fortsätter livet ungefär som förr, säger Kristian.
I städerna måste kyrkorna desinficeras, och ansiktsmasker, handtvätt och febermätning ingår också i gudstjänstritualerna.
– Det råder allmänt masktvång, men många går med en mask i fickan och halar fram den om kontrollanter närmar sig, säger Chamilla.
– Utbildningsmässigt har coronan varit en stor katastrof här. De kommunala skolorna var stängda från mars till januari, och någon distansskola fanns inte, berättar Kristian.
Mångsidig stadsmission
De jobbar båda inom stadsmissionen. Kristian undervisar blivande präster i musik, håller predikningar i lokala församlingar och handleder och stöder ungdomsarbetet.
– Jag ansvarar för redovisning för Svenska Lutherska Evangeliföreningen i Finland (SLEF RF) och har också varit med och färdigställt ett omfattande söndagsskolmaterial, säger Chamilla.
En av deras understödsförsamlingar är Borgå svenska domkyrkoförsamling.
Inom SLEF är man noga med att de som sänds ut ska lära sig de lokala språken.
– Vi jobbar på tre språk: swahili, luo och engelska, säger Kristian.
I och med att de båda var utsända redan på 1990-talet har de ett långt perspektiv.
– Missionären i dag vet inte allt. Numera är vi medarbetare eller handledare. Den lokala kyrkan vill och bör äga sin verksamhet. Identitet och ägande är viktigare nu, säger Kristian.
Det beror också på att de lokala kyrkorna har anställda med högre utbildning än de hade tidigare.
Paret Sjöbacka säger att missionärernas arbete ofta underskattas i medierna.
– Missionen utför ett viktigt arbete för jämlikhet och demokrati. Jämlikhet i den bemärkelsen att människor ska ha samma rättigheter oberoende av om de är fattiga eller rika, utbildade eller outbildade, säger Kristian.
Det finns många viktiga projekt som inte hade blivit av utan missionen och kyrkan.
– Till exempel många vattenprojekt där vatten kan ledas direkt till byarna, säger Chamilla.
– Och SLEF har drivit klinikverksamhet, yrkesskolor, stött grundskolar och arbetat bland kvinnor, barn och ungdomar, säger Kristian.
Paret Sjöbacka är glada över att de blivit kallade till missionärslivet.
– Vi har inte samma ekonomiska möjligheter här som när vi bor hemma, men i slutändan är det en så stor välsignelse att vara på missionsfältet att vi har det bättre här än om vi levt i överflöd hemma, säger Kristian.
