Tua och Frank Mäenpää säger att deras relation idag bygger på att de aktivt arbetade med att förlåta och bygga 
ny tillit.
Tua och Frank Mäenpää säger att deras relation idag bygger på att de aktivt arbetade med att förlåta och bygga ny tillit.

"Om vi inte hade bett om hjälp skulle vår relation inte ha gått att rädda"

parrelation.

Tua Mäenpääs man Frank hade i flera år varit otrogen mot henne. Idag präglas Frank och Tua Mäenpääs relation av lugn och trygghet, men vägen till ett nytt liv tillsammans har varit lång.

1.10.2020 kl. 10:08

Redan i början av Frank och Tua Mäenpääs äktenskap levde Frank dubbelliv med förhållanden vid sidan om.

– Det började ganska smått men slutade med att jag kunde ha flera olika förhållanden som pågick samtidigt. Mitt beteende var maniskt, med ständiga förförelser och erövringar. Då jag väl hade fått någon på kroken var det bästa över för min del. Samtidigt fick jag aldrig nog, berättar Frank Mäenpää.

Det här pågick i nio år. Han blev avslöjad av Tua flera gånger, men förmådde inte sluta.

– Jag kunde inte själv se mitt problem, utan kom hela tiden med bortförklaringar och skyllde på alla möjliga utomstående faktorer, säger han.

Han klarade inte heller av att aktivt avsluta något av sina förhållanden, utan betedde sig i stället på ett sådant sätt att förhållandena förr eller senare tog slut.

Tänkte begära skilsmässa

Under en av Frank Mäenpääs arbetsresor ringde Tua och konfronterade honom. Det var i november 2008.

– Hon sa att hon flyttar ut. Jag kom hem från resan till ett tomt hus, säger Frank.

Tua Mäenpää konstaterar att vardagen i det skedet var full av gräl. Hon orkade knappt bry sig om vad som hände i omvärlden eftersom alla krafter gick åt till att försöka få varje dag att fungera.

– Det var inte enbart förhållandena. Också de beteendesymptom som Frank hade på grund av dubbellivet gjorde det jobbigt att vara tillsammans med honom. Jag mådde dåligt och började få självdestruktiva tankar, berättar hon.

Ett avgörande för Tuas del inträffade då en närstående visade omsorg om henne.

– Då brast det för mig och jag berättade för henne om hur vi hade det. Så småningom vågade jag berätta för allt fler och valde att ta emot hjälp.

I det skedet hade paret precis flyttat in i sitt nybyggda hus. Frank Mäenpää hade arbetat hårt med att få huset färdigt, samtidigt som han levde dubbelliv. Hans plan var att flytta ut och låta Tua och barnen bo i huset, i ett förvridet försök att kompensera för sitt beteende.

I stället blev det alltså Tua Mäenpää som flyttade.

– Först var mitt mål att vi småningom skulle kunna flytta ihop igen, eftersom jag fortfarande kände kärlek för Frank. Till sist tappade jag ändå hoppet om att vi någonsin skulle få det att fungera. Jag visste att jag inte kunde leva med den person han då var, och jag var på väg att begära skilsmässa för att visa att jag verkligen menade allvar.

Bara några dagar innan Tua hade tänkt hämta skilsmässopappren kom Frank Mäenpää till en vändpunkt.

– Jag kapitulerade och erkände för mig själv att jag faktiskt hade problem. Jag såg på mitt liv och visste att det inte var ett kristet eller sunt liv jag levde. I det skedet utgick jag från att vårt äktenskap var över. Jag förstod att jag inte kunde kräva eller förvänta mig någonting alls av Tua. Samtidigt ville jag be om förlåtelse för den skada jag gjort, så jag ringde henne, berättar Frank Mäenpää.

Under åren som gått hade Tua förlorat tilltron till Frank.

– Det hade varit alldeles för mycket lögner. Då han ringde kände jag ändå att han menade allvar och det tände ett hopp inom mig, minns Tua Mäenpää.

Lång väg till förlåtelse

Frank och Tua Mäenpää levde som särbor i ytterligare ungefär ett halvt år. De sökte hjälp på flera olika sätt.

– Vi gick till en psykolog, till familjerådgivningen och till vår församlings själavårdare. Vi har varit med i samtalsgrupper som varit till stor hjälp i processen. Dessutom var det många som hjälpte och bad för oss, berättar Tua.

Paret fick också hjälp på en missbrukarklinik i Sverige. Franks missbruk kategoriserades som förförelse och erövring. En känsla av ensamhet och utanförskap hos honom hade utvecklats till ett beroende, där han hela tiden behövde få den bekräftande kicken av att han var älskad. Idag förstår Frank att han är fullt ansvarig för sitt missbruk. Tack vare vården och samtalsstödet fick paret verktyg som hjälpte dem att våga satsa på sitt förhållande, men förlåtelsen blev en lång och krävande process som skedde stegvis.

– Jag kände att Frank ville vända om, men inuti mig själv fanns bara tomhet. Med mina ord sa jag att jag förlät honom, men jag kände ingen glädje. Jag bad till Gud att han skulle hjälpa mig att förlåta eftersom jag inte klarade det själv, berättar Tua Mäenpää.

Förlåtelsen var inte ett enda paket, utan det kom ofta upp nya saker från det förgångna som paret var tvungna att arbeta sig igenom. Också de äldsta barnen har varit involverade. Alla har fått bearbeta hur de upplevt separationen och händelserna i samband med den.

– Det behövdes ungefär fem år innan jag helt kunde känna att jag litade på Frank igen och att jag faktiskt hade förlåtit honom, säger Tua Mäenpää.

Medan processen pågick behövde hon konkreta bevis på att Frank var pålitlig. Hon ville till exempel att han skulle vara hemma från jobbet kvart över fem, och om det inte lyckades skulle han i stället ringa henne. Tidigare hade hon inte kunnat räkna med något sådant.

Tacksamma för vad de har idag

Medan det svåraste för Tua Mäenpääs del var att kunna förlåta och känna ny tillit kämpade Frank Mäenpää i stället med skammen. Han konstaterar att med förlåtelse följer också upprättelse, men han kan fortfarande känna skam i möten med vissa människor som vet hur han har levt.

– Jag märker på orden och kroppsspråket att en del ännu kan se nedlåtande på mig, men de flesta har bemött mig med en förlåtande attityd, säger han.

En viktig insikt för hans del har varit att det framför allt är Gud, inte människor, som upprättar. Ett bibelord som följt honom är det om att först söka Guds rike och hans rättfärdighet. Det har hjälp honom att prioritera.

– Jag kan inte låta mitt inre helande vara beroende av hur alla bemöter mig, utan helandet och upprättelsen kommer från Gud. Samtidigt kommer det som jag har gjort aldrig att försvinna helt, utan jag bär det med mig som ett ärr och en påminnelse om Guds nåd.

Idag är Frank och Tua Mäenpää nöjda och trygga i sin relation till varandra.

– Skillnaden är enorm jämfört med hur det var förr. Idag har vår vardag ett lugn. Det finns trygghet, respekt och humor. Vi hjälps åt och vi kan drömma om och planera framtiden tillsammans. Då det var som värst bara skakade och rasade allt runtomkring mig, men idag känner jag nästan tacksamhet över det som hände, eftersom det ledde till det vi har idag, säger Tua Mäenpää

Också Frank Mäenpää betonar tryggheten.

– Här har jag en plats som är min, där jag får känna mig viktig. Egentligen hade jag ju det också tidigare, men då förstod jag inte att värdera den, säger han.

Att släppa stoltheten och be om hjälp

De första åren då förhållandet skulle byggas upp var många gånger svåra, men idag upplever paret Mäenpää att de har bearbetat det skedda färdigt. Därmed inte sagt att de aldrig skulle irritera sig på varandra eller ställas inför problem. Med de erfarenheter de har vet de ändå att de kan övervinna saker tillsammans. De har också lärt känna sig själva i processen, vet vem de är och varför de reagerar som de gör.

– Vi känner att vi har verktyg för att kunna hantera olika slags problem. I början hade vi bokat in stunder varje vecka där vi fick vara ostörda och kunde diskutera saker på djupet. Då den ena talade fick den andra inte avbryta. Vi brukar fortfarande planera in när vi ska diskutera jobbiga frågor, i stället för att bara slänga dem ur oss direkt, berättar de.

Frank och Tua Mäenpää pekar på några faktorer som var avgörande för att deras relation skulle bestå.

– Om vi inte hade bett om hjälp skulle vår relation inte ha gått att rädda. Utan villigheten att förändras och göra saker annorlunda hade det heller inte gått. Vi har dessutom vänt oss mycket till Gud och upplever att han har hjälpt oss, säger de.

Frank Mäenpää konstaterar att de gått med på att berätta sin historia för att inge hopp och uppmuntra andra att kämpa för sina relationer. Till par med olika slag av svårigheter är deras första och kanske viktigaste uppmaning att berätta, ta emot hjälp och släppa stoltheten.

– Dessutom behöver man visa tilltro till förhållandet och till den andra, inte misstro – och inte försöka lösa för stora bitar i taget. Det som pågått länge tar också länge att reda upp, fortsätter Frank.

Tua poängterar att hon fått mycket tröst och upplevt konkret omsorg från Gud. Det har till exempel yttrat sig i att närstående många gånger dykt upp oombedda precis då hon mått som sämst och känt att hon inte skulle klara sig genom dagen på egen hand.

– Du är inte ensam. Herren går med dig, också fast du inte känner honom ännu, säger hon.

Text och foto: Johanna Granlund



KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58
– Sista dagen på klostret visade en av nunnorna oss Heliga Birgittas rum. Där i rummet nedkallade hon välsignelsen över oss. Det var starkt. Den välsignelsen följde med mig hem, säger Eva Andersson.

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40
Modet att våga – som att delta i The Voice – har kommit senare i hans liv.

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00
Fanny Willman är född i Pedersöre och uppvuxen i Nykarleby och Vasa.

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56
Rebecka Stråhlman, en av arrangörerna för Ungdomens Kyrkodagar, ger delegaterna en eloge. De är förebilder i att motverka polarisering.

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43

KYRKOMÖTET. Klockan går och kyrkan ställs inför allt större utmaningar. Men kyrko­mötet är en trög koloss som inte producerar beslut. Under senaste mandatperiod tog tre av dess utskott saker och ting i egna händer. 5.2.2024 kl. 10:00
Katarina Gäddnäs, Sören Lillkung, Silja Sahlgren-Fodstad och Jani Edström diskuterade vilka krockar som uppstår när kyrkan möter konsten. Undergräver det trovärdigheten som konstnär eller kritiker att vara troende?

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15
Rapporten tog inte upp förslaget att grunda en egen kyrka.

laestadianer. Över 3 000 finlandssvenska laestadianer är involverade i diskussioner om att rörelsen ska ta steg ur den evangelisk-lutherska kyrkan. I allt större utsträckning kommer man att hålla nattvard och konfirmation i sina egna bönehus. Alternativet att grunda en egen kyrka är ändå inte aktuellt. 30.1.2024 kl. 14:04
Jennifer Enqvist är glad över att en del församlingar börjat satsa på unga vuxna, men vill gärna se mer av samma vara.

ungdomens kyrkodagar. Jennifer Enqvist är en av de delegater som är på väg till UK i år. Hon vill se församlingarna bli bättre på att inkludera barnen, kyrkans framtid. 29.1.2024 kl. 12:22
Forskning visar att det budskap som barn får med sig, utöver bibelkunskapen, är: ”Var snäll.” – Det är inte vad kristen tro går ut på, menar Joseph Sverker.

Teologi. Tron måste ges vidare med en öppen hand, inte en knuten näve. – Barn kan också tänka teologiskt, säger den svenske teologen Joseph Sverker. 26.1.2024 kl. 09:00
I hälften av sitt 30-åriga liv har Kevin Holmström stått på scen.

LIVSÅSKÅDNING. Kevin Holmström är en sökare som tror att det mesta är vårt eget fel och vår egen förtjänst, men som ibland vill hålla någon i handen. 24.1.2024 kl. 16:42
Himlaliv är ett program som utvecklats genom åren, men hittade sin nuvarande form för över tio år sedan.

Himlaliv. Kyrkpressen har fått information om att tv-programmet Himlaliv ska läggas ner. Annika Löfgren vid Svenska Yle säger att beslutet inte är fattat. 24.1.2024 kl. 09:58

Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15
Alla ska få samkönad kyrklig vigsel. Men prästerna frihet att välja bort dem.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21
Då du känner dig övergiven av Gud, då är du nära Jesus. Det konstaterar teologen Joanna Öland.

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23