Kai Sadinmaa säger att man också kan tända ljus hemma om graven är för långt borta.

Vi har fjärmats från döden

Begravningsplatser.

Fjolårets sommar på Malms begravningsplats tvingade Kai Sadinmaa att möta sin dödsrädsla. Nu känns begravningsplatsen rik och levande.

31.10.2019 kl. 00:01

Det finns präster som går ut för att möta människor i köpcentrum, och så finns det präster som går ut för att möta människor på begravningsplatsen. Kai Sadinmaa tillhör den senare kategorin och sommarjobbade som begravningsplatspräst på Malms begravningsplats sommaren 2018. Hans uppgift var att finnas till för besökarna och för de anställda och han säger att han upplevde allt från small talk till väldigt djupa diskussioner.

– Begravningsplatser väcker många olika reaktioner. Det finns de som promenerar på begravningsplatsen för att de upplever att miljön får dem att må bra, men det finns också de som får ångest av begravningsplatser.
Många människor undviker begravningsplatser, men Sadinmaa tycker att det är bra att stiga över den där tröskeln.
Han har ordnat evenemang, till exempel filmförevisning, på Malms begravningsplats.

– Många tackade efteråt och berättade att det fick begravningsplatsen att kännas mera bekant och mindre obehaglig.
Det var just det här som var en av orsakerna till evenemangsveckan: Att närma sig döden och inte låta den vara ett tabu.

Har döden blivit främmande för oss?
– Inte slutgiltigt – förr eller senare måste vi ju alla möta den. Men vi har blivit fjärmade från döden. Vi dör på sjukhus och institutioner, långt borta från hemmet.

Sommaren på Malms begravningsplats resulterade i en bok, Kuolleiden kirja (De dödas bok), baserad på hans vandringar på begravningsplatsen. I somras genomförde han guidade vandringar på Malms begravningsplats varje vecka och stannade upp vid kända och mindre kända personers gravar.

– Vid vissa gravar kunde vi bli stående länge för att fundera på deras livsberättelser. Vi gick igenom universella frågor – var och en kunde säkert spegla sig själv i berättelserna.
För Sadinmaa är begravningsplatsen rik och levande – den innehåller alla sidor av livet. Han berättar att han i sin bok funderade över om sommaren bland gravarna skulle komma att hjälpa honom att leva klokare, att lämna bort det onödiga och att djupare älska och respektera livet och de människor han möter.

Hjälpte det?
– Absolut. Det blev en väldigt betydelsefull tid för mig. Det är som om man oundvikligen blir påverkad av att tillbringa tid bland gravarna. Jag var tvungen att möta min egen dödlighet och min dödsrädsla väldigt mycket den sommaren. Det fick mig att omvärdera hur jag levde mitt liv.


Tänder ljus hemma

Sadinmaa tycker om att fira Allhelgona genom att tända ljus – men det sker inte alltid på begravningsplatsen. Hans föräldrar och bror är begravda i norra Finland.
– Om jag inte har möjlighet att tända ljus på deras gravar brukar jag tända ljus för dem i mitt hem. Det är ett praktiskt sätt att komma ihåg dem, dessutom trivs jag inte i stora folkmassor. Å andra sidan kan det vara fint med mängden människor på begravningsplatsen under Allhelgona – här är vi alla samlade för att komma ihåg våra anhöriga.

Erika Rönngård



BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55

fred. Vem är du? Björn Wallén arbetar med fred och fredsfostran i en orolig tid. Nu är han aktuell med en ny bok om hur du kan jobba med frågan. 5.5.2025 kl. 10:48

Teologi. Vi har kommit närmare varandra. Så säger Albert Häggblom från Slef om Kyrkfolkets teologiska symposium, en samling som varje termin samlar kristna rörelser som vill ha ”Jesus i centrum”, satsa på evangelisation och har en traditionell äktenskapssyn. 6.5.2025 kl. 11:43

FASTIGHET. Pedersöre kyrkliga samfällighet utreder en försäljning av det 25 år gamla församlingscentret i Jakobstad. Möjlig köpare är staden, som behöver utrymme för ett nytt stordagis. 5.5.2025 kl. 10:31

sociala medier. Vad hände med vår moral? Vad hände med vår viljestyrka? Varför bygger barnen så få kojor? Vad hände med vår koncentration? Varför har ungdomar så mycket ångest? Telefonen och de sociala medierna hände. Vad gör vi nu? 2.5.2025 kl. 10:59