För ett år sedan kom beskedet: församlingarna i Helsingfors ska spara 15 miljoner på tre år. Nu har gemensamma kyrkofullmäktige publicerat de riktlinjer som arbetats fram under året som gått.

Christoffer Perret, vice ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige, berättar för Kyrkpressen om den förändring av verksamhetskulturen som de nu vill etablera.

– Det handlar delvis om en ekonomisk process – vi måste spara. Men det handlar också om att inse att samhället omkring kyrkan förändrats och kyrkan inte hängt med. Det är bra med kriser som väcker oss. Vi behöver vara kyrka på ett annat sätt.

De riktlinjer som nu publicerats är första steget i en lång process.

– Det är ingen vits att skära med osthyvel och leka att allt är som förr. I början fanns ett visst förändringsmotstånd, men vi börjar vara allt mer överens: Nu går vi in för det här.

Perret lyfter fram att det inte är någon liten kommitté som ensam skissat upp förändringen av verksamhetskulturen.

– Över hundra förtroendevalda, anställda och andra insatta personer har jobbat i arbetsgrupper.

Vi bad Christoffer Perret kommentera utvalda bitar i det dokument som gemensamma kyrkofullmäktige godkände 7 juni:

1. 200 årsverken ska bort

– Målsättningen är att det ska kunna ske med naturlig avgång, att folk går i pension eller söker sig till andra jobb. Men jag tror ändå att det kommer att betyda att några tvingas lämna sina jobb.

– En stor utmaning är att de 21 församlingarna i Helsingfors alla är enskilda arbetsgivare, vilket gör att en arbetstagare inte helt enkelt kan flyttas från en församling till en annan. Vi har i första hand försökt besätta lediga tjänster internt, men det har redan kommit några klagomål till högre organ. Enligt lagen borde alla tjänster som blir lediga lediganslås.

2. Färre lokaler

– Vi kommer att koncentrera verksamheten till färre utrymmen. En del kyrkor kommer att rivas, andra att hyras ut.

Samfällighetens hus i Berghäll på 10 000 kvadratmeter hyrs delvis ut eller säljs kanske.

– För oss svenskspråkiga är det en mindre chock än för de finskspråkiga församlingarna. Vi är redan vana vid att behöva resa inom staden för att besöka vår kyrka.

– Ett exempel är Drumsö. Där kommer finsk

- och svenskspråkiga att samsas om samma utrymmen efter att kyrkan renoverats. Det har också varit tal om att bygga om och hyra ut en flygel. Staden är ute efter utrymmen för barnverksamhet på Drumsö och kunde vara en potentiell hyaresgäst. Andra intressenter har också hört av sig.

– Samtidigt vill vi öppna för mer flexibilitet. Det ska vara möjligt för medlemmarna att självständigt verka i församlingarnas lokaler.

3. Gemensamt servicenummer

– Vi har insett att pastorskansliernas betjäningstider är ganska snäva. Många av dem är öppna bara mitt på dagen och folk som arbetar har ingen chans att hinna dit

om de inte tar ledigt från jobbet. Dessutom är det inte alls säkert att människor vet vilken församling de ska vända sig till om de till exempel vill boka ett utrymme.

– Vår avsikt är att grunda ett servicenummer så att det ska finnas ett nummer man ringer till om man vill boka dop, vigsel eller hyra ett utrymme eller få svar på frågor, utan att behöva surfa runt på nätet och undra vart man ska ringa. Det löser inte alla problem men det ska gå att få svar på de viktigaste frågorna och senare bli uppringd av rätt person. I samma veva utvecklar vi våra webbsidor så att det ska gå att få bättre betjäning digitalt, till exempel för utrymmesbokningar.

– En del församlingar har uttryckt att de aldrig vill avstå från sitt pastorskansli , medan det också finns församlingar där pastorskansliet har mindre betydelse. Det går inte att dra alla församlingar över en kam, det har blivit tydligt för mig när det gäller alla dessa förändringar.

4. Snabbinsatsgrupp

– Trots att vi sparar måste vi se till att vi samtidigt inte går miste om möjligheten att handla snabbt då det behövs. Vi reserverar resurser för snabbinsatser. Ett exempel är församlingarnas engagemang i flyktingkrisen då många kyrkor öppnades upp som nödinkvartering med en dags varsel.

5. En euros varuhus

– Idén kommer från Tyskland där man tyckt att det är mera humant och människovärdigt att de som behöver hjälp får gå till en butik och köpa det de behöver för en billig peng än stå på gatan och köa för att få allmosor. Vi utreder konceptet.

6. De svenska församlingarna

– Resursmässigt är de svenska församlingarna lyckligt lottade, eftersom kyrkotillhörigheten är högre på svenskt håll än på finskt. Det betyder att vi har längre tid på oss att reagera och agera. De tre svenska församlingarna kommer att göra mer saker tillsammans. Vi har sedan tidigare samarbetat kring Lekholmen och liknande typer av samarbete blir vanligare. Just nu har vi ett projekt på gång kring de svenska församlingarnas information och ett tätare samarbete med Kyrkpressen.

– Kyrkotillhörigheten varierar i församlingarna. Vi har fört diskussioner vad gäller fördelningsprinciperna men har ännu inga konkreta förslag. En fråga att ta ställning till är huruvida de församlingar som har lägst kyrkotillhörighet borde få mer pengar än de får i nuläget eller inte.

7. Lekholmen

– Lekholmen som lägerområde ligger inte i vågskålen. Det finns en stor samstämmighet kring att vi behöver lägergårdar. Lekholmen är i gott skick och det har investerats i lägergården. För oss handlar det snarare om att fortsätta kämpa för Lekholmen som ett svenskt rum.