Släktforskning är som att ägna sig åt detektivarbete om sitt eget ursprung. Internet har gjort släktforskningen lättare – utan större ansträngningar kan man få tag på material man inte visste att fanns. Kyrkpressens redaktör lyckades till exempel med relativt små ansträngningar hitta sin morfars farfars tjänsteförteckning från år 1887 i Arkivverkets arkiv.
Kyrkböckerna hör till det material en släktforskare har mest nytta av. Tre organisationer arbetar för att göra kyrkböcker tillgängliga online: Genealogiska samfundet i Finland, Finlands släkthistoriska förening och Finska Arkivverket. Men dessa organisationer tillhandahåller enbart uppgifter som är äldre än hundra år.
Kyrkböcker som är yngre än hundra år är inte offentliga – detta av sekretesskäl. Men det är möjligt att kontakta församlingen direkt för att få ut också färskare information om sin familj och släkt.
– Förr var det vanligt att släktforskare själva fick titta i kyrkböckerna, numera är deras tillgång till böckerna begränsad på grund av sekretessen. Men om man gör en beställning kan man få färskare uppgifter, säger Kari-Matti Piilahti, verksamhetsledare för Finlands släkthistoriska förening.
Piilahti säger att det till och med är möjligt att få uppgifter om levande personer, men då krävs en skriftlig ansökan med förklaring på varför man behöver uppgiften i fråga.
Börja med de levande
Kyrkpressens rundringning visar att det i en del församlingar fortfarande är möjligt att komma till pastorskansliet och titta på kyrkböcker, men då måste man ibland skriva under ett sekretessavtal. Andra församlingar sköter släktforskningsfrågor då de hinner, vilket innebär att släktforskaren kan få vänta i månader på att få svar på sina frågor.
– Praxis varierar. Vissa församlingar är väldigt restriktiva med vilken information de ger ut, berättar släktforskare Margaretha Lindholm från Malax.
Hennes tips till dem som intresserar sig för släktforskning är att ställa frågor till sina släktingar.
– Börja med att tala med nulevande och försök få tillgång till så många uppgifter du bara kan. När du kommer så långt tillbaka som till år 1850 kan du behändigt forska på nätet.
– I Arkivverkets digitala arkiv kan du fylla i namnet på den kommun där någon släkting bott. Du behöver alltså födelseort, namn och födelsedatum på den du vill veta mer om.
Och hur långt tillbaka i tiden kan man komma?
– På vissa ställen ända till 1600-talet, säger Lindholm.
Arbetet försvåras av att kyrkböcker förstörts på vissa orter, men då kan man försöka med mantals- och skattelängder.
– Det blir som en sjukdom, man kan inte sluta! skrattar Lindholm, som forskat i sin egen släkt i över tjugo år. Själv har hon lyckats spåra sina förfäder så långt tillbaka som till 1400-talet.
Och var hamnade du då, på vilken ort?
– Då hamnade jag utomlands, i Sverige och Tyskland, berättar Lindholm.
Vill du veta mer om din släkt? Du kan ta kontakt med församlingen på den ort där din släkt varit bosatt och be dem skicka specifik information som du behöver för att komma vidare. Många församlingar har information riktad till släktforskare på sin hemsida.
