Det här är inte en föreställning du ser om du vill ha lätt underhållning en fredagskväll. Det här är en pjäs som får dig att tänka. Och det är inget fel i detta, tvärtom, för frågan ovan är mycket viktig.
Föreställningen är uppbyggd kring tre scener som varvas med monologer baserade på intervjuer med unga personer på temat godhet. Pjäsen inleds dramatiskt med en ung man (Marco Luponero) som faller omkull i regnet. Han blöder och en annan man (Henrik Heselius) försöker hjälpa men blir brutalt rånad. I den andra scenen hjälper en kvinna (Linda Mattsson) en romsk tiggare (Kajsa Ek), men går hon för långt i sin vilja att stå till tjänst? I den tredje scenen får vi följa med hur en äkta man (Johan Aspelin) köper en nöjesresa åt sin deprimerade fru (Tove Qvickström), men frågan är om han i själva verket vill bli av med henne?
Scenerna är intressanta eftersom det inte är helt tydligt vem som egentligen är god och varför. Monologerna är desto tydligare, men här irriterar jag mig på att de ändrar karaktär halvvägs genom pjäsen. Till en början byggde de på intervjusvar återberättade av en skådespelare, men mot slutet blir de till mindre scener. Det bryter helheten.
Rent visuellt är pjäsen väl uppbyggd. Scenografin fungerar bra, allt från stenar som läggs på scengolvet till enorma speglar som visar publiken och får oss att fundera över vilken effekt goda gärningar har och vem som gör dem. Ljud- och ljusmässigt är uppsättningen imponerande. Bland skådespelarna förtjänar Heselius, Qvickström och Mattsson en eloge.
Acts of goodness
Teater: Wasa Teater
Regissör: Mattias Andersson
