Det är en vital och skarp 90-åring som berättar personliga minnen blandade med historiska fakta om Viborg. Staden på Karelska näset var en gång i tiden Finlands näststörsta. Sedan Per Erik Floman blev pensionär har han tagit sig an Viborg på ett speciellt sätt.
– I egenskap av ett av de sista ögonvittnena känner jag en skyldighet att berätta om Viborgs historia och kultur. De får inte glömmas, säger Floman.
Slagsmål och skridskoåkning
Floman föddes 1920 på Vakttornsgatan i Viborg som tredje son till justitierådmannen Jarl Floman och prostdottern Gunnel Gräsbeck. Fadern dog när Floman bara var fyra år och han växte upp med sin mor och storebror. Han minns stämningen i sin barndoms stad som mångsidig och sprudlande, glad och lättsam.
– Eftersom Viborg var en betydande handelsstad var staden internationell. År 1870 kunde alla i Viborg finska men bara hälften hade det som hemspråk. De övriga talade svenska, ryska eller tyska hemma. År 1939 var 94 procent av invånarna finskspråkiga men den internationella bakgrunden påverkade attityderna.
Floman medger att visst, man minns det goda och glömmer det negativa. Som till exempel språkstriderna. Men på frågan om hur det var att växa upp i Viborg kommer svaret spontant.
– Fantastiskt! Vi hade ett härligt kamratliv och förhållandena var öppna, gemenskapskänslan tät. Vi umgicks över språkgränserna, slogs på dagarna och skrann tillsammans på kvällarna. Det var redigt!
Läs mera i Kyrkpressen 22/2010.
