Många saknar ett språk för att tala om sina naturupplevelser, upptäckte David Thurfjell.

David Thurfjell: "De som är mest naturandliga är faktiskt de som också är bekännande kristna"

Kultur.

Det finns något andligt över nordbornas naturupplevelser, märkte religionshistorikern David Thurfjell. Många sekulariserade svenskar som inte känner sig hemma i kyrkan upplever i stället att naturen är en plats som ger dem utrymme för existentiella tankar och känslor.

18.8.2020 kl. 19:53

Religionshistorikern David Thurfjell har skrivit en bok om svenskarnas andliga upplevelser i naturen: Granskogsfolk – hur naturen blev svenskarnas religion.

Vad fick dig att skriva den här boken?

– Jag forskar om sekularisering och har i tidigare undersökningar märkt att sekulariserade nordbor ofta kommer in på sin relation till naturen om man frågar dem om religion. I den här boken försöker jag gå till botten med varför det är så.

Har naturen ersatt kyrkan?

– Det var min arbetshypotes när jag började med det här projektet och delvis är det så, men samtidigt är det betydligt mer komplicerat än så. Till exempel är naturandlighet absolut inte något som mest finns utanför kristendomen. De som är mest naturandliga är faktiskt de som också är bekännande kristna. Men, för många sekulariserade svenskar som inte känner sig hemma i kyrkan är naturen en plats som ger ro och plats för existentiella tankar och känslor, och som man upplever är djupt personlig.

Foto: Magnus Liam Karlsson

Är det här förhållandet till naturen något som är unikt för just svenskarna?

– Naturen är påtagligt närvarande i nordisk – inte bara i svensk – kultur. Detta märks i orts- och personnamn, i konst, poesi och litteratur samt folks fritidsintressen och hur de på ett självklart sätt talar om vädret. Naturen har också haft en viktig plats i svensk nationalism och i berättelsen om Sverige som lanserades kring förra sekelskiftet. Samtidigt finns samma vurm för naturen och det pastorala landskapet i många andra länders nationalistiska berättelser. Det har att göra med hur de moderna staterna växte fram genom ett uppbrott från en bondekultur som man sedan nostalgiskt längtat tillbaka till.

Du har gjort intervjuer med människor om vilken roll naturen har i deras liv, men det visade sig att språket kanske inte är det bästa verktyget för att beskriva det här. Kan du berätta mer om det?

– Ett genomgående tema i boken är den tystnad som omger människors naturupplevelser. Det handlar förstås delvis om att de söker sig till tystnaden i skogen. Men också om att det är svårt att sätta ord på upplevelsernas betydelse. Det finns flera skäl till att det är så. Ett skäl är att sinnliga upplevelser liksom plattas ut när vi fångar dem med språket. Ta upplevelsen av ett träd till exempel. Det är en mycket komplex och mångfacetterad upplevelse som rymmer dofter, ljud, texturer, ljusskiftningar, minnen och en massa andra aspekter. När vi säger ordet ”träd” ser vi kanske framför oss bilden av ett stiliserat träd medan alla de andra aspekterna försvinner. Språket fungerar så. Det förenklar verkligheten till raka kommunicerbara kategorier. När det gäller sådant som naturupplevelser innebär detta att de blir svåra att förmedla med språket. Men tystnaden handlar också om sekularisering. Kristendomen och andra religioner har ett symbolmättat språk som är gjort för att uttrycka komplexa existentiella saker utan att platta ut dem. Ord som ”nåd”, ”helighet” eller ”ande” är exempel på detta. Sekulariseringen har gjort att många av de jag intervjuat känner sig obekväma med dessa ord. Samtidigt har de inte några andra ord som kan ersätta dem. Resultatet blir att de liksom måste tystna och hålla sina upplevelser inom sig i ett ordlöst inre rum.

Vad gör det med oss om vi å ena sidan älskar naturen och känner att den ger oss djupa existentiella upplevelser – men å andra sidan bedriver industriell rovdrift på den?

– Frågan är om det gör så mycket. Jag är religionshistoriker och religionernas historia överfylls av exempel på hur vi människor utan större problem lever med sådana paradoxer. Att säga och tycka en sak, men sen göra något helt annat är något vi ständigt gör. Det är så vi fungerar som art. Att vara inkonsekvent och motsägelsefull är vårt vanliga tillstånd. Det låter ju lite deprimerande förstås, men det vore mer förvånande om vi vore konsekventa.

Det här med att uppskatta naturen verkar inte vara ett nytt påfund. Kan det vara så att vi fortfarande är biologiska varelser som hör hemma i naturen? Eller är det en tradition som gått i arv i Nordeuropa?

– Det finns många teorier som lyfter fram att vi tycker om naturen för att vi naturligt sett hör hemma i den. Jag går igenom dessa i boken. De har helt klart visst förklaringsvärde, men de måste kompletteras med kulturella förklaringar. Idén att kärleken till naturen är ”naturlig” motsägs av dess historia. Nordbornas beryktade naturkärlek växer till exempel fram i takt med att de fjärmas från den. En förutsättning för att romantisera naturen är att vi inte på riktigt lever nära den.

Det har pratats en del om att många sökt sig ut i naturen under coronavåren. Har du tankar kring det mot bakgrund av din bok?

– Boken visar att naturen finns som en resurs i vårt samhälle. Dels i konkret bemärkelse i form av skogsområden och vandringsstigar, men också som en kulturell resurs, genom idén om naturen som en plats som bjuder in till existentiell reflektion, samhörighetskänsla och mening. I tider som dessa när vi behöver samhörighet, men måste isolera oss från våra vanliga mänskliga sammanhang, är detta förstås något att vara tacksam över.

Text: Erika Rönngård



METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39