– Efter att församlingen gemensamt tackat för tidigare bönesvar, kan deltagarna gå till stationer runtom i kyrkan där det finns personer som lyssnar och ber för dem. Bönerna är ofta spontana och fria till formen, berättar kyrkoherde Jan-Erik Sandström i Purmo, Pedersöre.
Förbön betyder att man ber för en viss person eller ett specifikt ändamål. Till förbön räknas också den allmänna kyrkobönen, där man ber för till exempel riksdagen och Finlands kyrka. Sandström hänvisar till 1 Tim. 2:1-2: ”Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt fromt och värdigt.”
För det mesta har förbön ändå ett mera detaljerat upplägg.
– Man ber om hjälp och har också speciella förväntningar på ett konkret
bönesvar. Om man ber för eget behov skulle jag ändå spontant tala om
tillbedjan eller bara bön.
Församlingsmedlemmar kan framföra önskemål om församlingens förbön i
gudstjänsten. En del församlingar ordnar också tillfällen som är
avsedda specifikt för förbön.
Enligt Sandström lönar det sig att be om förbön trots att Gud vet vad vi behöver redan före vi bett om det.
– Ibland svarar Gud inte som vi tänkt oss. Men bön gör att vi blir mer lyhörda för det som händer omkring oss, det skärper vår andliga syn. (MW)
