Böcker som lett till möten

Kultur. Fyrtio år – så länge har Wilfrid Stinissen bott i Sverige. Det är exakt halva hans liv. Men den planerade eremittillvaron blev det inget av. En enträgen åhörare fick honom att sätta ihop några föredrag till en bok, och sedan dess har böcker lett till möten som lett till böcker som lett till möten.
27.2.2008 kl. 00:00

 

– Det här är Sveriges längsta allé, säger taxichauffören och kör fram och tillbaka genom den tre gånger innan hon hittar karmeliternas gård.
Adressen ”Norraby, Tågarp” borde göra det mycket enkelt att hitta – husen är få – men det hjälps inte.

– Jag har hört att det är Europas vackraste allé, säger Wilfrid Stinissen när han tar emot. Men det är svårt att verifiera förstås!

Stallet blev kapell

Karmelitsystrarna i Glumslöv två mil bort hade funnits på plats ett tag när de skrev till den stora brödrakommuniteten i Flandern att de längtade efter att få fira mässa varje dag. Det var en längtan som ledningen förstod, och i maj 1967 reste två bröder till Skåne för att rekognoscera.
– De hittade den här gamla, gamla bondgården med utedass och tyckte att den passade bra. Den 17 augusti kom broder Emmanuel och jag i en bil. Vi sålde den och köpte en moped, för vi ville leva fattigare, men vi skulle ju ta oss till systrarna varje dag och fira mässa … Sedan började vi bygga om huset. Det gamla stallet gjorde vi till vårt kapell. Det första året var det mycket flugor där!
Själv var han inte alls involverad i förberedelserna för flytten, eftersom han befann sig i ett eremitkloster i södra Frankrike när systrarnas fråga kom.
– Men jag visste att vi hade planer på att stifta något mycket kontemplativt varsomhelst i världen. När jag hörde om Sverige tänkte jag: det är lika mycket folk som i Belgien, men tolv gånger så stort. I Belgien går det inte att vara avskild, och klostren i Flandern är stora, ligger mitt i städerna, är fulla av aktivitet. Jag tänkte inte att Sverige skulle vara paradiset, bara att det fanns plats här! Och jag visste att det skulle bli kallt. Jag tänkte mig det som en askes.

Tillbaka till källorna

Bröderna byggde sina celler – ”de är extremt små, också med våra mått mätt” – och två gästrum i den gamla bondgården. Allt skulle vara mycket enkelt, avskildheten var viktig.
– Vi ville tillbaka till källorna, leva meditativt. Men så kom det folk … Så är det med alla eremiter, tror jag.
När trafiken genom den rekordlånga allén ökade insåg bröderna att de hade en uppgift som sträckte sig längre än till att fira mässa med systrarna och be för sitt nya hemland.
– Då köpte vi det gamla skolhuset också och byggde en korridor emellan för att kunna ta emot fler gäster!
Till skillnad från systrarna är karmelitbröder ganska utåtriktade i sitt arbete. Wilfrid Stinissen själv hade varit de unga brödernas filosofiprofessor och novismästare i Flandern. Han fann att svenskarna också ville lyssna på hans föredrag, och ryktet om de reträtter som han och de andra bröderna ordnade spreds snabbt över Sverige och grannländerna. ”En gång i månaden kan man vara ute” – så beskriver han balansen mellan det gemensamma livet på plats i Tågarp och reträtt– och föredragsresorna, som vid det här laget har blivit många. Och givande också för honom själv:
– Man kan alltid lära sig att leva sig in mer, lyssna mer … Redan innan man sagt något har ofta något hänt, säger han.

Läs mera i Kp 9/2008. 

Anna Braw



samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54