PAX i Vanda
Gallerie Gjutars i Vanda har en konstutställning på gång med över 60 utställda verk. Temat är fred, PAX (pågår till den 3.3). Två verk berörde mig alldeles särskilt. Det ena är en liten målning av Kalle Pitkänen föreställande jordklotet lutat mot en blåbärsbuske. Världen vilar alltså på en äkta blåbärsbuske som konstnären torkat och fäst på sin olja tempera-målning.
Ett annat verk är teckningen i vit pastellkrita på svart botten, ”Pacifica” av Karin Nordberg. Här ruvar en vit duva på ett ägg föreställande jordklotet. Jag ser en del kontinenter och resten förvinner under fågelns fjäderskrud, eller så kan man tolka att ägget är sönder, den skamfilade världen ligger i boet invid en vit fjäder. Fredsduvans blick är inte mild, utan på något sätt spänner den ögonen i tittaren. Vad gör ni med världen? Var är freden? Kan ni inte hålla sams?
Kom till besinning och omvändelse du människa! Vakna och se hur trasig jorden blivit och människorna däri. Nationerna krigar, men också på individnivå har vi svårt att tala respektfullt och bevara fred i våra relationer i hem, på jobbet, på sociala medier. Vi behöver försoning och nåd av den Ende som kan ge verklig shalom, som på hebreiska betyder både fred och frid. Att få och ge vidare, så långt det kommer an på mig.
Jesus säger i saligprisningarna: Saliga de som håller fred, de ska kallas Guds söner.
Ikväll pågår en demonstration av främst ryssar mot kriget i Ukraina utanför Rysslands ambassad i Helsingfors. Det är precis två år sedan anfallskriget inleddes. Ljus tänds för fred på Domkyrkans trappa.
På Gjutars galleri finns en skulptur av Outi Savolainen som hon gjorde till Finlands 100 års jubileum ”Rauhan maa”. I sin förklaring till verket säger hon att hon är tacksam som fått växa upp i fredstid. Verket innefattar en mångfald små vita tält gjorda i keramik som glaserats i lager och bildar en matt yta. Tälten står i räta, täta rader på något som påminner om en lepolasse-solstol i vitt. En iakttagare associerar fort till flyktingläger.
På vernissaget satt sig en berusad man på konstverket och krossade ett av tälten. (Ett av dem hade gått sönder i frakten vid ett tidigare skede.) De kraschade tälten talade sitt eget språk. Det tyckte också konstnären när man från galleriet ringde upp henne och berättade om missödet.
Vi behöver fredsduvor. Vi behöver människor med varma hjärtan. Vi behöver den sanna Fredsfursten. Kom snart tillbaka, Herre! Tillkomme Fridsriket.