Recensioner

Prästen som var glad

Sofia Torvalds
Fotograf: Cata Portin
Ulla-Lena Lundbergs far Pehr Lundberg var präst på Kökar. När hon ger ut en roman om en ung prästfamilj i det fiktiva skärgårdssamhället Örarna efter kriget börjar den nyfikna läsaren fråga sig om boken handlar om något som hänt på riktigt. Den frågan kan man strax lämna bakom sig, för det här är på riktigt, det är så riktigt att det skär i hjärtat och vad som verkligen har hänt blir en annan, och i det här sammanhanget mer ointressant, historia.

Romanens viktigaste gestalt, prästen Petter Kummel, är en präst av den sorten man sällan möter i litteraturen. Han är känslig, empatisk och lite naiv utan att ändå vara dum. Det är inte bara folket på Örarna som älskar honom, det gör hans fru, döttrar och läsaren också. I berättelsen om hans välvilliga intresse och osäkerhet, den osäkerhet som får honom att ständigt pejla in andras känslor och hans hustru att svartsjukt hålla andra på avstånd, skapas en bild av ett komplicerat nätverk av relationer som känns sann.

Vad är den här boken egentligen annat än en kärlekshistoria? Om att älska folk fast man känner deras laster och brister? Det är rörande men inte sentimentalt. ”Om Gud är kärlekens Gud älskar har örborna med deras räv bakom örat, varggrin och bockfot, deras rätta ull och lånta fjädrar, deras hartassar och tigerhjärtan. Snabba kast och slängar, hela Guds rörliga skapelse förkroppsligad i dem i glimtar och blänk.”

Is är också en bit prästgårdskultur. Med stigande fascination läser jag om prästfruns relation till korna, om höet som ska skäras och bärgas vid rätt tid, om hur det ska göras och vem som ska ha kaffe och vem som aldrig går hem, om att dörren till prästgården alltid verkar stå öppen, plågsamt öppen. Om sommargäster och seglare, alla dessa som vill ha någonting: en bit av prästen, mat, husrum och själavård.

För mig blir den här boken också en berättelse om att vara barn. Sanna och Lillus, så små de är, blir verkliga på ett sätt som oftast sker bara på film där barnets utsatthet och hjälplöshet accentueras av att man ser deras fysiska litenhet, hur de vuxna, inneslutna i sin egen värld, lämnar dem ensamma på ett golv, i en säng, i en lekhage. Följaktligen handlar Is också om föräldraskap och just porträttet av modern Mona är fulländat.

Ulla-Lena Lundbergs text är gastkramande i sin vardaglighet. Redan då Post-Anton inleder berättelsen med att konstatera att allt vi längtar efter kommer med båt vet läsaren att Lundberg bygger ett pussel. Vi kommer att följa med ut till den här ön, vi kommer att lära känna de här människorna, vi kommer att (liksom alla andra) förälska oss i prästen som är glad för att det är hans natur och vi kommer att växa upp tillsammans med de två små flickorna i prästgården.

Och vi kommer att känna som örborna när de åker i väg.

Sofia Torvalds

Bok: Is
Författare: Ulla-Lena Lundberg
Förlag: Schildts & Söderströms



fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55

fred. Vem är du? Björn Wallén arbetar med fred och fredsfostran i en orolig tid. Nu är han aktuell med en ny bok om hur du kan jobba med frågan. 5.5.2025 kl. 10:48

Teologi. Vi har kommit närmare varandra. Så säger Albert Häggblom från Slef om Kyrkfolkets teologiska symposium, en samling som varje termin samlar kristna rörelser som vill ha ”Jesus i centrum”, satsa på evangelisation och har en traditionell äktenskapssyn. 6.5.2025 kl. 11:43

FASTIGHET. Pedersöre kyrkliga samfällighet utreder en försäljning av det 25 år gamla församlingscentret i Jakobstad. Möjlig köpare är staden, som behöver utrymme för ett nytt stordagis. 5.5.2025 kl. 10:31