I vardagen bor det heliga

09.01.2023
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen.

Det var en sådan där vinterdag man drömmer om, sol, den fluffigaste pudersnö du kan tänka dig, vitt i träden, någon vecka kvar till jul. Jag skottade gården på eftermiddagen och en flicka i min sons klass promenerade förbi med en kompis. Tonåren väntande om hörnet.

”Hej Ulrika!” sa hon glatt och såg på mig. Öppen blick, ingen fasad. Snart är det jullov, sa vi, äntligen!

Jag stod en stund och såg efter dem, lycklig för ett ögonblick. Jag har kallat dig vid namn, står det. Ibland behöver man få höra sitt namn, till exempel när man skottar snö en helt vanlig eftermiddag.

"Ibland behöver man få höra sitt namn, till exempel när man skottar snö en helt vanlig eftermiddag."

Tidigt en torsdag traskade jag iväg till en morgonmässa. Jag sneddade över en parkering, funderade på om jag månne läst fel i annonseringen, allt var så mörkt och övergivet på något sätt. Sedan vek jag in genom muren och där stod kyrkan. Det lyste i fönstren, ett varmt och ombonat sken som smög sig ut över mörka gravstenar och kala trädgrenar, och jag var inte längre en ensam morgonvandrare. Vi var bara några pinnar på plats i den stora kyrkan, men vi pratade glatt, makade på oss så alla fick plats intill varandra. Sedan måltiden, vinet så lysande rött i nattvardskalken, allting enkelt och stillsamt.

Och så sjöng vi psalm 904, med ursprung i 700-talets Irland. Lite vemodiga melodislingor har sökt sig genom århundradena fram till oss. ”Var i vårt hjärta när liv går mot höst, var du vår längtan, vår glädje och tröst!”

Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Ibland känns det faktiskt så, en tidig torsdag morgon.

"Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Ibland känns det faktiskt så, en tidig torsdag morgon."

Jag och min familj åt middag, näringsfattiga nudlar och kycklingnuggets, hade läxor och hobbyer att hinna med. Vi pratade om lite av varje. Plötsligt sa elvaåringen något hysteriskt roligt; vi skrattade som galningar alla fyra. För ett ögonblick såg jag oss utifrån, som på film, hur vi tittade på varandra, böjde huvudena bakåt i gapskratt, i ett samförstånd som sveptes omkring oss som en mjuk filt.

I högmässan under första advent sa liturgen: glädje behöver utrymme. Jag har smakat på de orden sedan dess. Det är ofta krångligt att skapa det där utrymmet. Men ibland stiger glädjen bara in, utan våra ansträngningar, och lyser som en stjärna över nudlar och nuggets.

"Men ibland stiger glädjen bara in, utan våra ansträngningar, och lyser som en stjärna över nudlar och nuggets."

Jag tillfrågades i en intervju varför jag så gärna skriver om vardagen. Jag minns inte vad jag svamlade om då, men nu vet jag vad jag skulle lägga till: för det är där det heliga bor.

Ulrika Hansson

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12