– Jag tror att vi kört lite för mycket på halvfart som kristna, och då inser vi inte heller vad det innebär att vara älskad och förlåten och buren av Gud, säger Magnus Tunehag.

Fastan: ”Vad är det jag längtar efter, vad får inte utrymme i mitt liv idag?”

fastan.

Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25.

18.2.2026 kl. 09:30

Magnus Tunehag är uppväxt i en frikyrklig och karismatisk miljö, där fasta var något man kunde göra för att få genombrott i den andliga världen. Men idag är fastan inför påsk något han verkligen ser fram emot.

– Man städar ju regelbundet, men man kanske inte har storstädning så ofta. Ibland behöver man faktiskt göra det: putsa listerna och dra ut badkaret. Fastan ger en möjlighet att stanna upp lite, framför allt inför två frågor: Vad är det jag längtar efter, vad får inte utrymme i mitt liv idag? Och vad är det som hindrar mig från att nå min djupaste längtan?


I boken ”Du förde mig ut i frihet” närmar du dig fastan genom 36 texter som utgår ifrån berättelser om ökenfäderna. Varför just ökenfäderna?

– Det var via Peter Halldorf jag först fick kontakt med ökenfäderna och läste Ökenfädernas tänke­språk. Jag gillade den inte alls! Jag tyckte de var lagiska och hade konstig kvinnosyn. Men jag gav dem en chans till. När man ser bakom den lite svårtillgängliga ytan upptäcker man att de här märkliga kufarna som drog ut i öknen för så länge sedan har något att säga oss som lever idag, år 2026. När jag läste dem förstod jag att det bara är de som tar den kristna tron på allvar som landar i insikten om att det bara är Guds nåd som frälser. Jag tror att vi kört lite för mycket på halvfart som kristna, och då inser vi inte heller vad det innebär att vara älskad och förlåten och buren av Gud.

Bokens första text citerar en berättelse om några bröder som kommer till insikt om att de varken kan eller vill göra det de borde göra som kristna. Vad säger den till oss?

– Det handlar om självinsikten om att vi är kluvna. Vi ska inte bli uppgivna och deprimerade när vi inser att vi inte är så sugna på att sitta och läsa Bibeln eller gå i kyrkan. Vi bär på en grundskada som gör att vi både vill vara med Gud och gärna undviker honom. Vi tycker om, som det står i första Mosebok, att Gud går i den svala kvällsvinden, men vi flyr honom ändå och gömmer oss bakom en buske. Vi pendlar mellan att vilja ha mer av Gud, men samtidigt vilja styra våra egna liv. Det är okej att formulera sådana ärliga böner: jag vill egentligen inte ha så mycket med dig att göra, Gud, men skapa i mig en vilja.


En av mina favoritböner i boken är: ”Herre, befria mig från att vara din rådgivare.”

– Den handlar om att lära sig att ta emot det liv som blev mitt. Under mitt ganska långa liv har jag hamnat i situationer jag inte haft kontroll över och som inte varit önskade, det har skett mycket som jag gärna hade sett vara annorlunda. Men vi väljer inte vägen, vägen väljer oss. Och vi får tacka. Det är en del av den andliga kampen.


Under utvecklingssamtal på jobbet förväntas vi bli bättre, men du skriver att den andliga utvecklingskurvan snarare är nedåtgående.

– Jag har under många år jobbat deltid på Ikea, och där har jag haft utvecklingssamtal till lust och leda. Jag tror ju att den kristna utvecklingskurvan går i en spiral nedåt. Många gånger kan man känna: jag har inte kommit någonstans, eller så har jag halkat ner ett hack till. Det handlar om att vi blir avklädda det som varit destruktivt och självcentrerat och landar mer och mer på den låga platsen. När man ser på Bibeln: var är det oftast Gud möter människor? Det är på den låga platsen. Det är där, när vi vågar släppa det krampaktiga taget om våra små rikedomar, som vi upptäcker Guds större rikedom. Det är ett befriande projekt.


Hur kan vi läsa under fastan?

– Fasteläsningens poäng är att läsa långsamt och bedjande och reflekterande. I Sverige har vi ingen stark tradition av att gå i andlig vägledning, men det tycker jag att är en av de viktigaste sakerna för kyrkan framöver. Med mina texter vill jag väcka provokativa frågor och tankar som man kan diskutera tillsammans med en själasörjare för att hantera vad det är som blockerar vårt liv, vilken Gudsbild vi bär på och vilka sår eller trauman och bindningar vi har som vi behöver ta itu med.



GÖR: 61 år, präst, leder Fridhemskyrkan, en liten EFS-församling i Malmö. Jobbar deltid på logistik­avdelningen på Ikea. Författare till boken ”Du förde mig ut i frihet”.

FAMILJ:
Gift med Ragnhild, har två vuxna söner och ett barnbarn.

INTRESSEN: Läser mycket och älskar sport: kan kolla på flera matcher parallellt. Är allätare med särskilt intresse för fotboll, hockey och dart-VM.

Sofia Torvalds


mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06