Då Bernice Haglund- Wikström kastar en blick i backspegeln ser hon ett liv som stundvis varit svårt, men också rikt.

Ett gott råd: ”Bara du måste vara nöjd med dig”

ETT GOTT RÅD.

Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström.

4.2.2026 kl. 12:27

I ett drygt år har Bernice Haglund-Wikström varit pensionär. Omständigheterna gör det lätt att leva i nuet.

– För just nu är det bra. Jag får rå om min egen tid och kan tacka ja till sådant som är meningsfullt. Men det är också lätt att leva i nuet eftersom man inte vet något om framtiden.

– Det gör man inte heller som ung, men man tror sig veta, man planerar som om man skulle ha all tid i världen. Då man kommer till det här stadiet märker man ”hoppsan, så fort det gick”, säger Bernice Haglund-Wikström.

Då hon var 20 år studerade hon till sjuksköterska och minns det som att hon var ganska nöjd med tillvaron.


Om du träffade den 20-åringen i dag, vad skulle du säga till henne?

– Ett övergripande råd skulle vara: ”You can’t please everyone, so you’ve got to please yourself” (fritt översatt: Du kan inte gör alla nöjda, så du måste göra dig själv nöjd), säger Bernice, och citerar samtidigt en strof ur Ricky Nelsons låt Garden Party.

– Jag menar det inte i en negativ bemärkelse, att man inte ska bry sig om andra. Det handlar mer om att också tro på sig själv.


Kämpade du med det, att tro på dig själv?

– Inte direkt, men jag tog kanske för mycket intryck av att andra sa si eller så. Jag har nog alltid trott på mig själv, men också varit beroende av andras tyckande och tänkande. Och det är klart, det är jag ännu.

Hon plockar fram vänskapens ikon. På den syns Jesus och abboten Menas. De står bredvid varandra, Jesus med en arm om Menas.

Armen är onaturligt lång. Det har tolkats som att Jesus når oss också då vi är långt borta från honom. De står inte så tätt ihop, det finns ett litet mellanrum.

– Det betyder att det finns frihet, och tillit i den friheten. Han håller oss inte fast krampaktigt. Han litar på oss, och tilliten går i båda riktningarna.

– Det är vad tro är för mig: tillit, förundran och öppenhet inför Anden. Inte ett försanthållande av vissa dogmer.


Har du alltid tänkt så?

– Jo, men livet är mer svartvitt då man är ung. Sen inser man att det är melerat. Då man inser det blir det enklare att förstå sig själv och andra, och att förlåta sig själv och andra.

Bernice har en öppen utstrålning. Hon säger själv att hon har en positiv livssyn, men glädjen är inte ett resultat av en rad gynnsamma utfall. Hon ser den snarare som en gåva som hon fått ha kvar genom sjukdom och sorg.

Redan som barn förlorade hon både pappa och lillebror. Hon har också själv varit sjuk.

– Men jag har också haft ett väldigt rikt liv.

I 20-årsåldern skrev hon en bucketlist som toppades av förhoppningar om att få resa mycket och att en dag få en egen familj.

– Jag har verkligen fått se och uppleva världen, och jag har en underbar familj.

Varje kväll innan hon somnar tänker hon på tre saker som hon är tacksam över från dagen som gått. Det är ett sätt att hålla blicken fäst på ljuset.


Finns det något du ångrar?

– Jo, men inget jag tänker berätta.


Om du ser på de som är 20 i dag, vad skulle du säga till dem?

– Tappa inte modet och hoppet.

– Vi pensionärer brukar säga att det går an för oss med tanke på hur världen ser ut, men stackars de som är unga.

Själv söker hon sig till gemenskap och bön för att hålla modet uppe. Hon ber på alla möjliga sätt: genom tystnad, djupmeditation och skottböner.

Bernice illustrerar med en enkel bön. Medan hon drar ett djupt andetag säger hon ”Herre Jesus Kristus”. Sen andas hon ut och fortsätter: ”förbarma dig över mig”. En kortare variant: ”Je” då man andas in, ”sus” då man andas ut.

Efter att medvetet ha bett i in- och utandning kanske man fortsätter automatiskt utan att märka det själv. Och Gud hör.

– Man kan be med varje andetag, varje hjärtslag.

Rebecca Pettersson


NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18

KYRKOHERDETJÄNST. Sen i våras har kyrkoherden Jockum Krokfors jobbat som verksamhetsledare. Det har han för avsikt att fortsätta med. 30.10.2025 kl. 13:22

SKOLVÄGRAN. Måste man som förälder skicka sitt barn till skolan till vilket pris som helst? Minna Levälahti kände sig ensam och misslyckad som förälder när hennes dotter vägrade gå till skolan. Då hittade hon andra vars barn hade långvarig skolfrånvaro. 29.10.2025 kl. 13:20

KOLLEKTER. De stora missionsorganisationerna som FMS och KUA kasserar stort på stiftskollekterna. Väckelserörelser som laestadianerna åker ut ur huvudflödet av kollekter 2026. 28.10.2025 kl. 14:44

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43