På nyårsdagen 2022 tog min systerdotter Bryna ”Mica” sitt liv, endast 11 år gammal. Efter en tid av intensivt psykiskt illamående och minimalt stöd från vård och skola så hände det som inte får hända och i vår familj finns nu ett stort hål och ett gapande sår i våra hjärtan.
När sorgen drabbar en så brutalt så finns det varken ord, handlingar eller stöd som räcker till, ändå måste man göra något. Ändå måste man fortsätta leva, hitta sina vägar och gå vidare. Min syster Jennie har varit enormt modig och målinriktad i sin sorg, hon vill inte att det här ska hända någon annan och har därför valt att tala öppet om Bryna, om kampen, vanmakten och om sorgen. För det är hon min hjälte. Hon startade också en insamling i Micas namn till föreningen Suicide Zero som arbetar för att förebygga, forska, informera och utbilda kring självmord. Insamlingen är löpande och har i dagsläget samlat över 22 000 euro.
Och här kommer vi till det enormt vackra. Min församlings kör, med många ungdomar som jag jobbar med, följde med mig till svenska Lappland för att tillsammans med min systers församlingskör göra en minnes- och insamlingskonsert med fokus på hopp. Att få stå där i min barndoms hemstad tillsammans med underbara ungdomar och sjunga sånger som talar om hopp men med den tyngsta av anledningar, kändes viktigt och vackert och blev en pusselbit i min egen sorgbearbetning.
Jag är tacksam att församlingen finns, här för mig i Helsingfors och där för Jennie i Lycksele. När allting rasar behöver vi varandra och kyrkan är aldrig starkare än då. Inte för att kyrkan nödvändigtvis har svaren, utan för att där finns människor som vi behöver, människor som inte är rädda ens för det djupaste mörkret.
Vill du läsa mer om Bryna/Micas berättelse och bidra till Suicide Zero kan du göra det på:
egeninsamling.suicidezero.se/bryna-mica-bolton
Om du går i självmordstankar kontakta Mieli, Kyrkans samtalstjänst eller din församling!
