Brita firades också på sommarens konfirmandläger.

"Nu ger jag över stafettpinnen till andra"

esbo.

Efter nästan 29 år som präst i Esbo svenska församling har Brita Ahlbeck nu gett över stafettpinnen till sina kolleger. – Det känns en aning vemodigt, men jag vet också att mina kolleger har allt i sin hand. Inget stannar upp, jag ger bara pinnen vidare!

4.2.2021 kl. 15:57

Brita Ahlbeck växte upp i Nykarleby. Hon började studera teologi år 1976 för att hon ville jobba med människor.

– Under studietiden träffade jag teologistuderande från Sverige och övriga Norden och de sa: Hur kan ni gå med på att inte få bli präster? Det satte igång processen hos mig själv, säger hon.

Hon lärde känna kvinnor och män från Norden, Tyskland och Holland.

– Jag märkte att de tänkte som jag och var som jag. Så jag tänkte att kan de vara präster så kan också jag.

När hon blev klar med sina studier år 1988 var det möjligt för kvinnor att bli präster också i Finland.

– Jag visste att vägen inte skulle vara helt lätt, men det var den vägen jag ville gå.

Hon har inte ångrat sig.

– Jag har aldrig tvivlat på att det här jobbet skulle vara min plats.

Hon har tyckt om att jobba i en stor församling, där de som arbetar gör saker tillsammans. Hon tycker om att fundera på predikningar och skriva predikningar, och om att möta människor i glädje och i sorg. Det enda hon inte känner att hon har någon fallenhet för är administration.

– Men jag har också fått lära mig att organisera saker och att våga göra det.

Hon växte upp inom den inomkyrkliga väckelserörelsen Kyrkans ungdom, och under studietiden intresserade hon sig för den kristna studentrörelsen, för retreatrörelsen och den politiska teologin och befrielseteologin.

Idag hittar hon fram till Gud när hon går på promenad.

– När jag promenerar ute i skogen och vid stranden i Sökö kan jag stanna upp för mig själv en stund. Bibelns berättelser har jag med mig hela tiden. Mina predikningar växer fram medan jag diskar, knådar bröddeg, lagar mat och hänger tvätt.

Hur ser Esbo ut när du ser på staden med dina Nykarlebyögon?

– När jag flyttade till Esbo fattade jag att Esbo inte är Helsingfors, det är en svenskbygd i sig, precis som Nykarleby är en bygd i sig. När man pratar med en Esbobo hittar man berättelser om de olika gårdarna och byarna och vem som bodde var. De spåren finns också i litteraturen och musiken. Det finns en kultur som hänger samman med det gamla.

Själv känner hon sig numera som både Nykarlebybo och Esbobo.

– Det är inte antingen eller utan både och, och mycket till!

Kort om Brita:

Uppvuxen i Nykarleby. Bor i Sökö.

Har varit präst i Esbo svenska församling sedan år 1992.

Har precis gått i pension.

Gör på fritiden: läser mycket, all sorts litteratur. Studerar italienska på Arbis.

Smultronställe i Esbo: Stranden vid Sökö, Sommarö och Mataskärs kapell.

Första resmålet efter corona: Tyskland på grund av vännerna där, eller Italien på grund av språket.

Sofia Torvalds


kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55

fred. Vem är du? Björn Wallén arbetar med fred och fredsfostran i en orolig tid. Nu är han aktuell med en ny bok om hur du kan jobba med frågan. 5.5.2025 kl. 10:48

Teologi. Vi har kommit närmare varandra. Så säger Albert Häggblom från Slef om Kyrkfolkets teologiska symposium, en samling som varje termin samlar kristna rörelser som vill ha ”Jesus i centrum”, satsa på evangelisation och har en traditionell äktenskapssyn. 6.5.2025 kl. 11:43

FASTIGHET. Pedersöre kyrkliga samfällighet utreder en försäljning av det 25 år gamla församlingscentret i Jakobstad. Möjlig köpare är staden, som behöver utrymme för ett nytt stordagis. 5.5.2025 kl. 10:31

sociala medier. Vad hände med vår moral? Vad hände med vår viljestyrka? Varför bygger barnen så få kojor? Vad hände med vår koncentration? Varför har ungdomar så mycket ångest? Telefonen och de sociala medierna hände. Vad gör vi nu? 2.5.2025 kl. 10:59