Min enda julafton i Betlehem är inte som på bilderna. Ingen stjärnklar, varm natt då herdarna kan gå barfota i tunna tunikor och änglarna sjunga i vita linneskjortor. I natt skulle till och med änglarna frusit nere i dalen vid herdarnas äng. Det är mörkt, bara några grader på plus och regnigt, precis som det finländska julvädret.
Vi går nerför en smal och brant gränd, ner till det stora torget mitt i de äldsta delarna av staden. Går på gräddfärgade skrovliga stenar som blir hala i regnet. Gatan är så smal att bara om man klämde sig upp mot husväggen skulle en bil kunna passera. Julbelysningen förlorar i mångfald endast mot den ännu mer varierande skaran av människor. För trots vätan och kylan är gatorna fulla av människor, allt fler ju närmare torget man kommer. Arabiska kristna som bor i denna helt arabiska men bara till hälften kristna stad, tyska turister med lustig brytning och tunga skor, italienska pilgrimer med radband och egen svartklädd präst, och alla vi andra – religiösa turister och lyckosökare.
Varför kommer vi alla hit? Vad får alla dessa mänskor från världens alla hörn att samlas här i natt? Orsaken är en annan julnatt för länge sedan precis här. Säkert lika eländig och kall. Fullt med människor var det då också. Men här hände det som gjorde att Gud aldrig mera är en tankekonstruktion eller en okänd makt man ber till i nöd och i smyg.
Här blev Gud verklig. Det var här det hände, en julnatt som denna, att Gud fick ett ansikte vi kan se och en röst vi kan höra. Gud blev kropp, verklig och påtaglig. Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud. Som för oss människor och vår frälsning steg ner från himlen, blev människa av kött och blod skriver kyrkofäderna.
Därför finns vi här i natt. För att fira och njuta och vara glada att Gud har kommit till vår värld. Genom kylan och julbelysningen kommer vi ut på det regnvåta torget fullt av glada människor. Här finns Födelsekyrkan, helgedomen som byggdes över platsen där det hände. Det var här Gud blev verklighet.
Vi vill alla ha en verklig Gud, den arabiska tonåringen, den tyska herremannen, den italienska tjejen och jag. Och när vi står där i regnet ber alla tyst om samma sak, att julnattens mirakel ska ske också i vårt inre denna jul.
