En optimist som släpper kontrollen

profilen. Han är en stor optimist. Men Kenneth Holmgård säger att när en optimist faller så faller han hårt. Och det har han gjort några gånger. Det är många höjder och många dalar. 15.3.2017 kl. 16:06

– När världen runt mig faller behöver jag inte formulera någon bön, utan jag får bara konstatera att nu far det. Nu får du ta det. Det här går inte. Jag måste släppa taget, släppa prestigen och den egna kontrollen. Det löser nog sig, säger Kenneth Holmgård.


Han har varit förtroendevald i Jakobstads svenska församling och under den senaste perioden kommunalpolitiker. Men han ställer inte upp för omval.


– Jag får inte ihop tiden. Att vara politiker är nästan en halvtidstjänst. Jag klarar inte av att komibinera det med ett heltidsjobb som VD. Nån kan säga jag tog på mig för mycket. Men jag tycker att man ska vara med ordentligt om man ska vara med.


Han är nu medlem i stadsstyrelsen, social- och hälsovårdsnämnden, individsektionen och personalsektionen. Han är styrelseordföande för Optima och direktionsordförande för Kyrkostrands skola. Han sitter också i styrelsen för Åldringsvännerna och Pörkenässällskapet samt i ett konsultföretag.


– Det kom många reformer på en gång som har tagit mycket tid: Sote och reformerna inom andra stadiets utbildning. Den här perioden går inte till historien som de stora satsningarnas tid utan som en anpassningstid. Det är ett tufft jobb.


Nu vill han sätta tid på det han saknat: på att umgås med människor som betyder något för honom och på frivilligarbete. Men en annan typ av frivilligarbetet än politiken.


– Jag ser fram emot att sätta tid på det goda samtalet. Och jag har inte heller fått garaget till huset vi bott i sedan 2002 färdigbyggt.


Trots den postmodernistiska självfokuseringen har Holmgård en tro på den tredje sektorn.


– De som går ut ur yrkeslivet idag har behov av att få göra någonting mera. Dagens seniorer är en resurs som heter duga. Jag tror också att människan mår bra av att vara i situationer där vi är större än jag och man gör något tillsammans.


En fråga som drivit honom både inom församlingsrådet och kommunpolitiken är ungdomarnas välbefinnande.


– Min våta dröm är en ungdomsgård på ideell bas där ungdomarna kan samlas, där det finns kaffe och mocka-
rutor till självkostnadspris. Där man kan skruva en moped eller något annat. Ungdomar har behov av att samlas. Det är inte okej att vindfånget i Prisma har blivit vår ungdomsgård, säger han.


Holmgård anser att politiker som bara låter ungdomsfullmäktige komma till tals sorterar bort största delen av ungdomarna.


– Det är bara en liten grupp av ungdomarna som är intresserade av ungdomsfullmäktige. Jag tror inte att ungdomsfullmäktige har kompetensen att lyssna på sina väljare för ungdomarna är inte är inte organiserade på det sättet.


Han försökte också driva ungdomsfrågorna i församlingsrådet.


– Jag brann för ungdomarna. Men jag insåg att det inte går. Vi försökte flera olika gånger men jag märkte att vi trodde inte ens själva på det vi gjorde. Vi saknade kraften från ungdomarna själva. Den stora massan ungdomar borde vara tydliga med vad de själva vill.


Intresset för ungdomsfrågorna ökade i takt med att hans egna barn växte upp till ungdomar.


– Jag önskar att mina ungdomar hade fått uppleva något liknande som det jag fick uppleva under min uppväxt.
Holmgård beskriver åttiotalet som en härlig ungdomstid i Jakobstad.


– Det blomstrade i alla församlingar, det fanns ungdomsverksamhet och det fanns program för alla. Framför allt fanns det en kraft i ungdomarna själva. Vi trodde vi var odödliga och att vi kunde göra vad som helst. Vi fick utrymme att göra det för fastigheterna var inte så fina.


Den äldsta dottern hann få lite församlingsliv via barnkören. Men det stannade där.


– Det är som om vi bockar av dem. Vi lägger in dem i ett rör och de ska konfirmeras. Den enda fortsättningen är om de blir hjälpledare. Men om det inte finns något som puttrar på till vardags så finns det inget som lastar in något heller. Jag önskar att ungdomarna har ett forum där de kan testa sina åsikter och vingar i en trygg miljö.

Läs mera i Kyrkpressen 11/2017

Johan Sandberg



Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31

kyrkobyggnader. Säljas, hyras ut, byggas om eller rivas – kyrkorna i Alphyddan, Åggelby, Rönnbacka, Brobacka och Munkshöjden står inför att avvecklas som gudstjänstlokaler. 24.11.2025 kl. 14:33

domkapitlet. Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg att församlingsmedlemmar i Petrus församling inte hade besvärsrätt över domkapitlets beslut att utse kyrkoherde. 20.11.2025 kl. 10:03

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

kyrkomusik. Byggs kanske upp på Ihamuotila-släktens gård i Esbo. 18.2.2026 kl. 17:12

FÖRETAGARE. Bröderna William och Jonatan Snellman har skapat ett koncept som slår hårt just nu. Aderton månader efter lansering har deras varumärke Savd växtvärk. Det är som om varken Jakobstadsregionen eller USA kan få nog av träningskläder med kristna budskap. – Jag tror det har att göra med en trend vi ser i världen överlag, säger Jonatan Snellman. 18.2.2026 kl. 15:29

fastan. Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25. 18.2.2026 kl. 09:30

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08