I ett dystert rum utan fönster i en sunkig lägenhet i Bryssel sitter Gud vid sin gamla stationära dator och kodar världen. Hans son JC har lämnat familjen, kvar i lägenheten finns den kuvade modern (vars enda intressen är att dammsuga och brodera) och unga dottern Ea, hunsad av sin arga far, världens skapare.
Satir möter surrealism i belgiska Jaco van Dormaels suggestiva och komiska Det helt nya testamentet (Le Tout Nouveau Testament). Är det blasfemi? Antagligen, men vi har vant oss vid att se Gud i de mest absurda av tolkningar. Det här är så absurt att det är föga upprörande. Filmen är inte briljant i sin religionskritik, men lite tankeväckande ändå.
Dottern Ea (Pili Groyne) hittar en lönnväg ut ur lägenheten och efter att hon smugit sig in i faderns arbetsrum och mixtrat med koden rymmer hon medan pappan ligger avslocknad på soffan. Mest tankeväckande i hela filmen är de dödsdatum hon lyckas sprida till alla människor. Hur lever vi om vi vet exakt vilket år, vilken månad, vilket klockslag vi ska dö?
Ea letar upp sex annorlunda apostlar och strosar omkring med dem i Bryssel i en anda av ”peace and understanding”. Lite feministiskt, ganska roligt, fullkomligt bisarrt.
FILM: Det helt nya testamentet (Le Tout Nouveau Testament)
Regi: Jaco van Dormael
Manus: Thomas Gunzig, Jaco van Dormael
