– När vi går för att möta Gud kan vi inte vara klädda hur som helst.
Det säger Helbe Pajari, textilkonstnären som de senaste åren gjort sig känd för att även designa kläder för döda. Hennes så kallade paradisdräkter kan ses både som ett bevis för den vördnad anhöriga känner inför den nyss avlidna, men också som ett konstnärligt uttryck för en klädkod specifikt anpassad för övergången mellan liv och evighet. Närmare än så här kan konsten knappast komma livets stora mysterium – döden.
Dödens kvaliteter
Konstrundan 2010 – fylld av liv – presenterade senaste veckoslut plock ur drygt 200 finlandssvenska konstnärers aktuella produktion. Sammanlagt 165 ateljéer stod öppna för besökare i Österbotten, Åland, Åboland och Nyland.
Kyrkpressen gjorde ett nedslag i Korpo, Väståboland, där bland annat Helbe Pajari har sin atelje högst uppe på ett berg, en liten bit från himlen. Fyra kvinnor på cykelfärd från Pargas stiger in i ateljén. Nyfikenheten övergår i förvåning och så småningom i stilla eftertänksamhet. Med en mun uttrycker de sin uppskattning att någon tagit itu med den här känsliga frågan så radikalt och så positivt. En av kvinnorna noterar:
– Jag började snabbt tänka på om jag själv borde skaffa mig en paradisdräkt. Men det kan jag inte besluta än. Kanske den i silke skulle passa...
Samtalstonen är både lättsam och allvarlig på en gång. Helbe Pajari berättar att reaktionerna i allmänhet är tudelade:
– För många blir det en liten chock och man tar två steg tillbaka. Men i allmänhet hämtar sig besökaren ganska snabbt och vill med egna fingrar känna på tyg och material.
Glasklar hotellverksamhet
Även i Öster Retais by några kilometer från Korpo centrum korsar smått och stort varandra. Glaskonstnären Pia Rousku-Hellgren driver tillsammans med mannen Frank en hotellverksamhet som samtidigt stöder hennes egen konstnärliga verksamhet.
– Utländska gäster blir förvånade men tycker det är roligt med konst i och runt huset. Sommaren är förstås högsäsong men alla årstider här ute i skärgården är väldigt speciella.
Pia Rousku-Hellgren och Renja Leino ingår i den regionala konstnärsskara som nästa år, tillsammans med internationella konstnärer, ska förverkliga det som går under namnet Contemporary Art Archipelago 2011.
Den moderna konsten breder ut sig i Väståbolands örike.
Anna Nöjd vid Åbolands hantverk har som projektkoordinator både varit ansvarig för helheten men också regionansvarig för Åboland.
– För mig har det varit första året, men Konstrundan i den här formen förverlikades nu för tredje året.
Åsa Hellman fungerade som kurator och valde tillsammans med en styrgrupp ut de drygt 200 konstnärerna från hela Svenskfinland.
– Tanken är att hålla de professionella konstnärerna intresserade, konstaterar Anna Nöjd.
Om konstens uppgift och uttryck säger hon:
– Liksom andligheten är konstupplevelsen mycket subjektiv. Ett besök på en utställning kan mycket väl vara en andlig upplevelse.
