Då Ritva Salmi skrev studenten krävdes vitsordet cum laude i realprovet om man sökte till teologiska fakulteten, det var det enda de frågade efter. Salmi beslöt att lita på Guds ledning.
– Om jag fick ett cum skulle jag till teologiska.
Sedan gick det så att just realprovet åkte in till studentexamensnämnden så att det låg under cum. Men när resultaten var klara blev det cum i alla fall. Hon skulle bli teolog.
På lektorernas tid
Väl klar med studierna och efter kortare arbetspass och vikariat på bibliotek, på ett förlag, en skola och i en församling var Ritva Salmi redo att söka en lektorstjänst.
– Det var en tjänst ledig i Matteus, där jag tidigare vikarierat, och jag upplevde att Gud ville ha mig dit. Men det var två andra lektorer som också sökte tjänsten och de hade lektorsrättigheter, något jag ännu inte ombesörjt. Så allt tydde på att det inte skulle gå vägen för mig. Frågan om jag missuppfattat Guds ledning var min viktigaste fråga.
Ritva fick tjänsten, jobbade ihop med Irma Anner och senare med Hedda Johanson. När Hedda slutade drog man in den ena av Matteus två lektorstjänster och Ritva blev ensam kvar. Lektorernas tid var i och med kvinnoprästbeslutet inne på slutrakan. I slutändan skötte kyrkan dåligt om lektorsämbetet: De lektorer som fanns kvar upplevde att de inte längre var viktiga, anser Ritva.
– Själv har jag aldrig upplevt vare sig kallelse eller ledning till att bli prästvigd. Jag är närmast en bakgrundsmänniska. Bönen har varit det centrala för mig. Också i den uppgiften får man många kontakter med mänskor och själavårdssamtal av olika slag. Gud verkar!
Läs hela intervjun med Ritva Salmi i Kyrkpressen nr 9/09!
