Det bjöds inspiration i många former. Möten i smågrupper, gudstjänster och diskussioner. Ljudnivån i matsalen steg dag för dag. Och då alla bad Fader vår på sitt eget språk kändes himlen nära.
Under de många diskussioner som fördes under dagarna kom bland annat fram att mission inte gäller bara ekonomiska resurser. Missionsdirektor Seppo Rissanen menar att jämställdheten växer.
– I söderns kyrkor har jag fått höra: ”Era kyrkor i norr saknar så mycket. Men oroa er inte, vi vill hjälpa er”.
Bland temagrupper och program kunde deltagarna välja mellan ämnen som
kulturkrockar, hur det är att vara missionär som singel eller i familj,
nya metoder att nå sekulariserade i Europa och Bibeln i olika kulturer.
Lördagkväll firades som missionsmarknad med Arnold Chiwalala som gäst.
– Jag tycker att andakterna varit allra bäst, säger Carmen Karabelnik, teologiestuderande från Tartu i Estland. Vi har suttit så nära varandra i kapellet, lyssnat, sjungit och bett.
Nästa konferens i Norge
Missionskonferensen arrangerades av Finska Missionssällskapet (FMS), Norska Missionssällskapet och Lutherska kyrkan i Estland.
– Vi har haft ett fint samarbete, säger Carre Lönnqvist, sekreterare
för barn- och ungdomsarbetet på FMS. Vi talar redan om en uppföljning,
nästa gång i Norge.
– Vi ville vända oss till unga vuxna för det är dem vi behöver i missionen. Vi vill väcka och hålla missionsintresset vid liv, finna nya former. I kyrkan överlag är man orolig för de unga vuxnas bindning till kyrkan. Själv är jag inte orolig efter vad jag sett under de här dagarna.
Läs mera om Missionskonferensen Who Knows Where i Kyrkpressen nr 9/09!
