Allt måste uppfyllas
Antti Laato, professor vid Teologiska fakulteten i Åbo Akademi, tog avstamp i ett av sina forskningsobjekt, det vill säga Emmausvandringen, som evangelisten Lukas berättar om i kapitel 24. Den Uppståndnes möte med två bedrövade lärjungar resulterade i ett oförglömligt bibelstudium där Jesus punkt för punkt förklarade vad som skrivits om honom ”överallt i hela Skriften”. I slutet av samma kapitel rapporterar Lukas om hur Jesus kort därefter uppenbarar sig för en större lärjungaskara och undervisar dem ännu mera detaljerat (Luk 24:44-49). ”Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna”, sade han och ”öppnade deras sinnen så att de kunde förstå Skrifterna”: Messias skulle lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
– När Skrifterna öppnas, börjar lärjungarna inse innebörden av Jesu uppdrag. Gamla testamentet är grunden när man söker Gud, slog Laato fast samtidigt som han skisserade upp kristologins (läran om Kristus) inträde på världsscenen.
Källor i skarven mellan GT och NT
Med Jesu bibelföreläsning på Emmausvägen som utgångspunkt befinner sig den kristna tron alltså stadigt på gammaltestamentlig grund. Det handlar om judisk bibeltolkning om den utlovade Frälsaren, Messias.
För att närmare gå in på Nya testamentets kristologi anser Laato att ett studium om vad den tidens judiska bibelförklaringar gick ut på är av nöden. Det handlar alltså om Det andra templets tid, i skarven mellan Gamla och Nya testamentet, som slutar år 70 eKr då templet förstördes av romarna.
– Det finns en hel del bevarade skrifter: de gammaltestamentliga apokryferna, judiska pseudepigrafer och apokalyptiska texter, som skrevs i en del bibliska personers namn, till exempel Esra och Henok, vidare Qumrantexterna samt skrifter av den judiska filosofen Filon och den judiska historikern Josefus.
Guds Vishet
Ett nedslag i Ordspråksboken ger ett exempel på hur ovannämnda textstudier klarlägger de stora sanningarna om Kristus.
Kapitel 8:22-31 ger en beskrivning av en person, Visheten, som assisterade Gud vid skapelsen. Visheten har funnits vid Guds sida redan ”i begynnelsen innan jorden fanns”, och är ”skapad som det första”. ”När han spände upp himlen var jag där”, står det.
– Genom Visheten – Kristus – skapade Gud världen. Han är också Guds personliga svar på varför världen skapades, sade Laato och förklarar det hebreiska ordet ”qana”, som betyder ”skaffa”, ”köpa” men också ”skapa”. Gud skaffade före tidernas begynnelse Visheten till arbetskamrat.
Perspektiven hisnar då Laato går vidare till Bibelns skapelseberättelse där Gud säger: ”Vi ska göra människor till vår avbild”.
Vilka ”vi”?
– Syraks bok, som hör till de apokryfiska böckerna, sätter likhetstecken mellan Visheten och Guds Ord. Också Salomos vishetsbok talar om ett ”vi”.
Laato anser att den judiska Vishetsteologin och skapelseberättelsens första ord i Genesis, ”I begynnelsen skapade Gud ...”, troligen ligger bakom
Johannesevangeliets inledningsord: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. Han var från begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till ...”
Den intresserade bibelläsaren kan vidare begrunda 1 Kor 8:6, Kol 1:15-20 och Hebr 1:1-3.
Guds Son
Ett annat studium gäller ”Människosonen” och ”Guds Son”, två nyckelbegrepp i läran om Kristus. Laato hänvisar till Daniels bok, kapitel sju där vers tretton talar om ”en som liknade en människa”. Parallellt med Daniels syn kan man studera Henoks första bok, en tidig judisk skrift, som närmare beskriver Människosonen. I Bibeln nämns Henok i Första Mosebok kapitel fem.
Här kommer vidare en av Qumrantexterna, den så kallade Guds Son-texten, till hjälp i förståelsen.
– I den arameiskspråkiga texten kallas Människosonen i Daniels bok här för Guds Son. Qumrantexten påminner om bebådelsetexten i början av Lukasevangeliet och ängeln Gabriels ord: ”Han skall bli stor och kallas den Högstes son ... hans välde skall aldrig ta slut ... barnet skall kallas heligt och Guds son”.
– Nya testamentets kristologi är alltså även här grundad i judisk tro.
Gud av Gud
Citat och exempel från ett stort utbud av bevarade texter duggar tätt i Laatos vetenskapliga föreläsning. Hans slutsats är emellertid entydig: Nytestamentlig kristologi har sin bakgrund i Gamla testamentet och judiska bibelförklaringar under andra templets tid. Också den nicenska trosbekännelsen från år 325 återspeglar i sin lära om Kristus den judiska monoteistiska trosuppfattningen:
”Vi tror på en Gud, / en allsmäktig Fader, / som har skapat himmel och jord och allting, / både det synliga och det osynliga: och på en Herre, Jesus Kristus, / som är Guds enfödde Son, / av Fadern född före all tid, / Gud av Gud, / ljus av Guds klarhets ljus, / sann Gud av sann Gud, / född och icke gjord, / samma väsende som Fadern, / genom vilken alla ting är gjorda ...”
