Senaste veckoslut tillbringade jag i Ryttylä (i närheten av Riihimäki) på det finskspråkiga Apologiaforum, som arrangerades gemensamt av Folkmissionen och Studentmissionen. Apologiaforum är en årligen återkommande konferens kring ämnet apologetik, som betyder ungefär kristendomsförsvar. Aposteln Petrus ger i sitt första brev följande uppmaning: "Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger." (1Petr 3:15b).

Ca 400 personer, många av dem studerande, hade mött upp till konferensen. Dagarnas utländske gäst var den välkände amerikanske apologeten William Lane Craig, med europeiska doktorstitlar i både filosofi och teologi. Han talade om hur tomt livet är utan Gud och hur mycket som talar för att Kristus faktiskt har uppstått. Dessutom svarade han på deltagarnas frågor. Kanske jag i ett senare blogginlägg återkommer till detta. Craig har gjort sig känd som en god och skärpt debattör – så skarp att den kände ateisten Richard Dawkins inte ville ställa upp för att debattera med honom för ett år sedan när Craig besökte Storbritannien.

Den talare som gav mig personligen mest var dock den finländske professorn Tapio Puolimatka. Han har doktorerat både i pedagogik och filosofi samt skrivit en rad böcker som berör apologetiken. Denne man är ödmjuk och stillsam, ja nästan blyg. Men hans intellekt är skarpt som en rakkniv och han är oerhört beläst. Han har blivit mycket smutskastad för att han säger sådant som man inte får säga idag. Exempelvis påstår han att den kristna tron ingalunda är något hinder för vetenskaplig forskning, utan tvärtom dess förutsättning. "Vetenskapen har uppkommit i ljuset av Kristus", säger han bland annat. Tanken bakom är ju den att den som tror på en skapare väntar sig att finna lagbundenhet och ordning vilket motiverar mera till forskning än om man tror att allting bara är ett resultat av slumpen.

Puolimatka citerade bland andra den franske filosofen Jacques Ellul, som menar att dagens sekulariserade människa bygger sitt liv på fyra (obevisade) antaganden:

1. Människolivets mening är att finna lycka.
2. Människan är av naturen god.
3. Historien innebär ständigt framåtskridande.
4. Allt är materia.

Bibeln omkullkastar mer eller mindre alla dessa antaganden. Istället får vi någonting betydligt mera hållbart och värdefullt, en personlig relation till Kristus, som kan förlåta oss som inte är goda och som skänker en mening åt livet också då det känns tungt och svårt.

Den som vill bekanta sig litet mera med William Lane Craig kan gå till hans hemsida: http://www.reasonablefaith.org/ . En inspelning från hans debatt idag (måndag) med den finländske professorn Kari Enqvist kan snart ses på denna hemsida: http://www.veritasforum.fi/sv/ .