Famnen full av rosor vill jag ge dig

Fredag kväll satt jag på En gåva i toner för att jag inte orkade läsa en bok eller se någonting på teve. Jag vet inte om jag tidigare lyssnat på programmet hemma. Oftast har det varit i bilen på väg till Österbotten för att hälsa på svärföräldrarna.

Den här fredagen hade cirka 200 lyckönskningar skickats in till radion. De flesta gratulerade världens bästa pappa. Tiotusen röda rosor sjöng Vikingarna, en ros till dig handlade en annan sång om och så höll det på. Jag tänkte att nog finns det många världens bästa pappor. Att pappor i år uppmärksammades av president Stubb var också roligt och bra. Och tankarna gick till min egen pappa som dog för 12-13 år sedan. Det känns som så länge sedan. Det var före Ryssland annekterade Krim. Som en annan tidsålder. Hela samhälls- och världsklimatet har ändrats, attiyder hårdnat, upprustning och kränkningar blivit det nya normala.

Men min himmelske Fader är densamme igår, idag och i evighet, står det. Han har inte förändrats. Ännu väntar han på var och en av oss med utsträckt hand. Psalmen Det är en ros utsprungen handlar om Guds son Jesus som profeten Jesaja skrivit om att ska födas av en jungfru och frälsa vår jord. I mörkret ska den skina, besegra dunkelhet, sjunger vi i andra versen. Och så ber författaren om hjälp att ledas till himlens fröjdesal, till Faderns hus.

Ur dunklet stiger ett ljus. Jesus som kom till oss och som en dag kommer tillbaka med fötterna på Olivberget är tillgänglig. Han vill att vi söker tröst och skydd hos Honom. Han ser vår kamp, våra frågor, vår sorg och tacksamhet. Jesus säger att Fadern och Sonen är ett. Vi får tillhöra Universums bästa pappa, fullkomlig, ser vartenda Guds barn och kallar på dem som inte ännu känner Hans namn. Att ha en så stor och stark pappa är nog bäst. Famnen full av rosor vill jag ge min Far i himlen.