Våga fråga
I vår frågespalt besvaras frågor om tro och andlighet av präster i den lutherska kyrkan. Frågor om relationer, hälsa, familj och fostran besvaras av sjukskötare och kyrkans familjerådgivare. Du får gärna ställa din fråga anonymt. Redaktionen väljer och editerar frågorna. Frågorna publiceras och besvaras både i papperstidningen och på webben.
Hur ska jag tygla min ilska?
Jag har ett häftigt temperament och blir ibland våldsam mot min omgivning. Efteråt har jag jättedåligt samvete, jag vill ju inte egentligen vara sån. Finns det någon metod för att tygla ilska? Jag vill inte att man ska behöva vara rädd för mig och jag är orolig över att någon ska komma till skada.
SVAR:
Ibland verkar det som att mycket ilska genererar mera ilska. Det blir en ovana att låta ilskan rinna över med rop och skrik, kanske med att kasta saker. Tidigare har man påtalat behovet av att låta ilskan komma ut, numera menar man att vi måste lära oss att tygla våra känslor, kanske inte alltid, men ibland. Att kasta kuddar och slå i väggar är inte konstruktivt.
Att uttrycka ilska i ord är däremot klokt. Det betyder inte att jag i min värsta ilska ska låta ”svavlet flöda”, men jag behöver ta en paus från den jobbiga situationen. Kanske gå ut på trappan, på en långpromenad eller länk, helt enkelt kyla ner mig. Då hinner jag också tänka efter. Vad var det som gjorde mig så arg? Hur ska jag få ut min ilska? Påminner denna situation om något jag tidigare varit med om? Är den här situationen verkligen sådan som jag upplever den?
Att i lugn och ro försöka gå igenom vad ilskan handlar om är bra. Kanske vi till och med kan skriva ner våra tankar. Var i kroppen sitter min ilska? Var börjar den? När vi är helarga är ju hela kroppen i uppror, men ilskan börjar ju någonstans.
Vi säger ibland att vi inte kan hejda vår ilska utan att den bara rinner över. Men det finns oftast varningssignaler. Pulsen kanske stiger, hjärtat slår hårt. Då behöver jag vara på min vakt eftersom min kropp reagerar. Jag kanske vet att stormen är på väg och då behöver jag dra mig undan för att undvika orkanen. Här är det bra att helt enkelt meddela de andra att nu känner jag att jag håller på att bli arg och jag behöver vara för mig själv. Vi måste diskutera det här när jag lugnat ner mig.
I grund och botten handlar ilskan om att vi känner oss förödmjukade, sårade och kränkta. Men handlar den här situationen verkligen om mig eller handlar det om något hos den andre? Kommunicera alltid i jag-form när du benar ut situationen med andra: Jag tycker inte om ... Jag blir arg när du säger så ...
Jag rekommenderar dig bästa frågeställare att söka upp en psykolog eller psykoterapeut, gärna med kognitiv inriktning, för att hjälpa dig om det känns som om du behöver hjälp med att hitta orsakerna till din stora ilska. Svaren finns inom oss och det kan vara smärtsamt att lyfta fram dem i ljuset, och det tar tid. All lycka åt dig!
MARIA SUNDGREN-LILLQVIST
är kognitiv psykoterapeut och svarar på läsarfrågor om familj och relationer.
