Det finns hjälp för den trötta prästen

12.09.2023
Det finns hjälp för den trötta prästen
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

DEN ÄLDRE damen, lätt sportigt klädd, låg på övergångsstället. Hon blödde från ett jack i pannan, men småskrattade lite över hur tassigt det var att hon låg där.

Värre var det då med henne som hade kört på. En liten grå männi­ska som gick i små ångest­cirklar kring sin bil i korsningen, chockad, olycklig, onåbar.

Ambulans och polis kom. En ung polisman, ny i jobbet med lite för stor polis­jacka, kom fram till henne som hade kört. Och så fick hon äntligen bekänna: det var mitt fel.

Hon blev med ens alldeles lugn. All oro rann av. Polisynglingen förstod nog inte själv vilken stor roll han hade; han petade till sin snusprilla med tungspetsen, det var torsdag.

PRÄSTEN har i vår kultur ett slags liknande roll som polismannen vid fotgängarolyckan.

Att ta emot människors oro och skuld. Att lyssna och bära. Att vara stomme vid jordfästningars slitande sorg och bröllops sprängande kärlek. Att inte göra fel, så att en släkt sedan talar om det i generationer. Att inte komma oförberedd, tankspridd eller med egna känslor på ytan. Inte gråta vid andras kistor.

Samma förväntningar finns väl också i arbetsgemenskapen på kansliet. Om prästen som den starkaste, tåligaste och andligaste. Prästen lever liksom i sitt kall, de andra i sina kollektivavtal.

Det kyrkliga facket Aki-förbunden visade nyligen att 32 procent av prästerna känner sig ”mentalt helt slut” åtminstone en gång varje arbetsvecka. Det är skrämmande mycket. I en tidigare artikel hos Kyrkpressen (KP 30.8) ger några präster exempel på vad som tynger.

"Arbetsgemenskapen verkar vara outnyttjad och gles många gånger."

MYCKET ÄR motsägelsefullt. I prästfackets undersökning upplever hela 79 procent av prästerna sitt arbete som fritt – men samtidigt som så gränslöst att det känns att jobbet aldrig tar slut.

En annan paradox: Många präster är sedan urminnes tid de främsta i en hierarki. Prästen visas fortfarande på många kalas fram att skära i tårtan först.

Men samtidigt lider många präster på sin arbetsplats också av den hierarki som fortfarande lurar inom kyrkan. Inte sällan är problemet en kyrkoherde som har andra gåvor än att vara en god och tydlig chef.

En präst i nådens sena år 2023 får också på sig allt fler ogenerat ställda förväntningar, inte sällan av människor de inte känner, och aldrig har sett i kyrkan. Men så dyker de plötsligt upp för någon förrättning som riktigt krävande konsumenter.

FRÅGAN ÄR vad som går att göra. Tankeväckande är vad många frikyrkopastorer som har kroknat säger (deras arbetsbörda är ofta ännu orimligare). Ofta under något sabbats­vikariat hos sina lutherska kolleger har de funnit en arbetsgemenskap.

Fast den gemenskapen verkar vara outnyttjad och gles många gånger. En trött präst lämnas ensam. Och det blir ofta hierarkiskt fel att barnarbetsledaren eller diakonen skulle kunna vara de rätta att lyssna och trösta.

I en framtida kyrka kan också aktivare lekmän, även i heligare rum som gudstjänster och förrättningar, avlasta prästen.

Mycket av det här ställer ändå stora krav på ett nytt, gott ledarskap av kyrkoherdar och församlingsråd – och kanske också av den trötta prästen själv.


Collagefoto: Unsplash - Tiago Bandera

Jan-Erik Andelin

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42