Det finns hjälp för den trötta prästen

12.09.2023
Det finns hjälp för den trötta prästen
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.

DEN ÄLDRE damen, lätt sportigt klädd, låg på övergångsstället. Hon blödde från ett jack i pannan, men småskrattade lite över hur tassigt det var att hon låg där.

Värre var det då med henne som hade kört på. En liten grå männi­ska som gick i små ångest­cirklar kring sin bil i korsningen, chockad, olycklig, onåbar.

Ambulans och polis kom. En ung polisman, ny i jobbet med lite för stor polis­jacka, kom fram till henne som hade kört. Och så fick hon äntligen bekänna: det var mitt fel.

Hon blev med ens alldeles lugn. All oro rann av. Polisynglingen förstod nog inte själv vilken stor roll han hade; han petade till sin snusprilla med tungspetsen, det var torsdag.

PRÄSTEN har i vår kultur ett slags liknande roll som polismannen vid fotgängarolyckan.

Att ta emot människors oro och skuld. Att lyssna och bära. Att vara stomme vid jordfästningars slitande sorg och bröllops sprängande kärlek. Att inte göra fel, så att en släkt sedan talar om det i generationer. Att inte komma oförberedd, tankspridd eller med egna känslor på ytan. Inte gråta vid andras kistor.

Samma förväntningar finns väl också i arbetsgemenskapen på kansliet. Om prästen som den starkaste, tåligaste och andligaste. Prästen lever liksom i sitt kall, de andra i sina kollektivavtal.

Det kyrkliga facket Aki-förbunden visade nyligen att 32 procent av prästerna känner sig ”mentalt helt slut” åtminstone en gång varje arbetsvecka. Det är skrämmande mycket. I en tidigare artikel hos Kyrkpressen (KP 30.8) ger några präster exempel på vad som tynger.

"Arbetsgemenskapen verkar vara outnyttjad och gles många gånger."

MYCKET ÄR motsägelsefullt. I prästfackets undersökning upplever hela 79 procent av prästerna sitt arbete som fritt – men samtidigt som så gränslöst att det känns att jobbet aldrig tar slut.

En annan paradox: Många präster är sedan urminnes tid de främsta i en hierarki. Prästen visas fortfarande på många kalas fram att skära i tårtan först.

Men samtidigt lider många präster på sin arbetsplats också av den hierarki som fortfarande lurar inom kyrkan. Inte sällan är problemet en kyrkoherde som har andra gåvor än att vara en god och tydlig chef.

En präst i nådens sena år 2023 får också på sig allt fler ogenerat ställda förväntningar, inte sällan av människor de inte känner, och aldrig har sett i kyrkan. Men så dyker de plötsligt upp för någon förrättning som riktigt krävande konsumenter.

FRÅGAN ÄR vad som går att göra. Tankeväckande är vad många frikyrkopastorer som har kroknat säger (deras arbetsbörda är ofta ännu orimligare). Ofta under något sabbats­vikariat hos sina lutherska kolleger har de funnit en arbetsgemenskap.

Fast den gemenskapen verkar vara outnyttjad och gles många gånger. En trött präst lämnas ensam. Och det blir ofta hierarkiskt fel att barnarbetsledaren eller diakonen skulle kunna vara de rätta att lyssna och trösta.

I en framtida kyrka kan också aktivare lekmän, även i heligare rum som gudstjänster och förrättningar, avlasta prästen.

Mycket av det här ställer ändå stora krav på ett nytt, gott ledarskap av kyrkoherdar och församlingsråd – och kanske också av den trötta prästen själv.


Collagefoto: Unsplash - Tiago Bandera

Jan-Erik Andelin

FÖRSAMLINGSVAL. Församlingsvalet närmar sig. I en utflyttningsort som Hangö har Johannes Laxell i två omgångar nu varit beslutsfattare i kyrkan – utan att någonsin ha blivit vald till det. 13.8.2026 kl. 19:00

missbruk. Idag lägger sig Kristina Karlsson med gott samvete. – Jag har inte ljugit. Jag har inte stulit. Jag har funnits där för någon. 12.8.2026 kl. 19:30

KRAN. Efter turbulenta tider i föreningen för missbrukarvård Kran har den nu fått en ny verksamhetsledare. 14.8.2026 kl. 16:51

PSYKISK OHÄLSA. Efter en mångårig kamp mot psykisk ohälsa fick Matilda Åby en diagnos som förändrade hennes liv. En diagnos som upp till tre procent av finländarna darbbas av, men som trots det knappt talas om. Hur är det att leva med borderline? Och hur tar man sig upp till ytan igen när allt känns nattsvart? 12.8.2026 kl. 11:11

Åbo akademi. ”Det är bisarrt mycket tid man måste lägga ned på en grundkurs i grekiska då man studerar teologi”, säger en källa som Kyrkpressen har talat med. 11.8.2026 kl. 13:23

ungdomsarbete. Linda Finnbäck blir ny ungdomssakkunnig vid Kyrkostyrelsen. – Ungdomsarbetsledarnas är donarna i stiftet och gör ett hårt jobb. 7.8.2026 kl. 14:10

FÖRRÄTTNINGAR. Kyrkan börjat jobba med nya formulär för förrättningar för dop, konfirmation, vigsel och begravning. De väntas komma i användning om drygt fyra år. 6.8.2026 kl. 16:51

hopp. Vem vågar hoppas? Och vad är hopp, egentligen? I En liten bok om hopp utforskar författaren Catharina Östman förutsättningarna för att hålla sig öppen inför framtiden – också mitt i personlig sorg, besvikelser eller vanmakt inför världshändelserna. 13.8.2026 kl. 19:30

ensamhet. Två av tre finländare upplever sig vara ensamma eller utanför åtminstone ibland. Nella och Robert är seniorer som inte behöver hjälp med någontingannat än – sin ensamhet. 9.7.2026 kl. 11:00

PRÄSTER. En präst i en församling har väldigt många jordfästningar, kollegan har nästan inga. Hur gör man med det faktum att församlingsmedlemar har viss rätt att önska den präst de vill ha och de populära prästerna kan bli slutkörda? – Jag vill inte gå i väggen för att jag tar på mig sådant som är på andras bord, säger en präst till KP. 29.7.2026 kl. 09:00

tro. Under ett tungt livsskede hittade Anette Storsved tröst i New Age. Men den kväll då portalen till ”den nya jorden” skulle öppnas hände inget. Hon kände sig tom och besviken. Följande dag skrev hon till en kristen vän och frågade: Är Jesus sanningen? 22.7.2026 kl. 08:00

kyrkbrand. Natten till tisdagen fattade taket till en del av Munkshöjdens kyrka i Helsingfors eld. Själva kyrksalen eldhärjades inte, men däremot en sidobyggnad. Enligt Yle misstänker polisen att branden är anlagd. 14.7.2026 kl. 12:59

frivilligarbete. Mittemot Pedersöre kyrka står en varmt gul, mysig stuga och framför den en parkering full med bilar. Vi befinner oss vid Missionsstugan, församlingens loppis, som säljer allt från skridskor till tavlor. Mest satsar de ändå på kläder. 8.7.2026 kl. 08:00

Ledare. Skära ner, slopa, utelämna sitt folk åt egen flit, egna nätverk och eget öde. Eller ska kyrkan hitta sig en ny vision, ett kristet sätt att också praktiskt vara kropp i förändrade tider? Kyrkan är sen på bollen här, hög på minnen från fornstora dar. 7.7.2026 kl. 08:00

kyrkoherdeval. Ingrid Björkskog blir ny kyrkoherde i Eckerö-Hammarlands församling. Det står klart sedan församlingsborna på söndagen sagt sitt vid valurnorna. 29.6.2026 kl. 15:16

NYTT LIVSSKEDE. – När du avslutar jobbet kan du inte längre gå tillbaka till det. Du måste hitta något nytt. Det nya kommer inte ifall du inte avslutar det gamla, råder Tom Tiainen. 2.6.2026 kl. 19:18

kyrkostyrelsen. Borgåbon Linda Finnbäck börjar jobba vid den svenska centralen KCSA. 1.6.2026 kl. 16:16

laestadianer. Risöhälls laestadianförsamling i Larsmo får inte traktens övriga frids­föreningar med sig i soloåkningen gentemot Borgå stift. Åratal av positiv utveckling i rörelsen raseras, anser en av kritikerna, Hans Snellman i Öja. 1.6.2026 kl. 10:00

LFF. Hur påverkar Risöhälls beslut gemene man i LFF? En fråga som varit svår att besvara. ”Nina” från Larsmo är skeptisk till beslutet. 1.6.2026 kl. 10:08

kyrkoherdar. Tomas Ray och Karl af Hällström valdes enhälligt av sina nya församlingar. 28.5.2026 kl. 15:36