Diakonissa Karin Salenius är psykiatrisk sjukvårdare till utbildningen. Efter 17 år vid Ekåsens sjukhus vidareutbildade hon sig vid Diakonissanstalten och efter vigning till diakonins ämbete påbörjade hon arbetet som diakonissa i dåvarande Norra svenska församlingen år 2002.
– Jag har alltid varit intresserad av livet, av när det kör ihop sig och vad man kan göra i det skedet. Jag har också egna erfarenheter, en tung skilsmässa. Jag vet hur det är när hela livet känns grått.
I mötet finns flödet
Hon kan ställa de svåra men också de glada frågorna. Vad är det som du alltid längtat efter, har du fått det eller söker du ännu efter den djupa bekräftelsen?
– Vi är varandras speglar och behöver varandra för att öppna upp. Det är i möten med andra som möjligheterna finns, där de stora frågorna kan ställas och där det också finns möjlighet att sätta ord på saker.
Hennes erfarenhet är att alla gärna berättar om sina lyckade barn och barnbarn, men ingen får höra om sonen som fastnat i narkotikaträsket eller partnern som slår eller använder psykiskt våld. Men alla bär på något och för de allra flesta är det bra att prata om de svåra sakerna i livet.
– Sätt ord på det svåra, försök få det ur dig så att det inte fängslar dig och gör dig nedstämd. När livet stannar av så bleknar också livsgnistan. Försök hitta någon som lyssnar, någon som får i gång flödet igen. När du själv saknar hopp kan du få det igen av någon annan. Vi bär på hoppet för varandra.
I all enkelhet menar Karin Salenius att det är sammanhangen och människorna omkring som stöder och bär oss genom livet. Det behöver inte vara frågan om stora skaror, men ens en vän som man vågar vända sig till.
– Vi behöver alla någon som kan ge oss den djupa bekräftelsen, som lyssnar på mig. Som säger att du har all min tid och uppmärksamhet. Kanske också att jag älskar dig.
Närmare Gud
Mycket stöd och tröst har Karin Salenius själv genom åren hämtat ur sin kristna tro. När Gud ibland känns avlägsen vet hon att det inte är han som är långt borta, det är hon själv som villat bort sig från Gud.
– Retreaten, gudstjänsten och musiken är mina sätt att sköta om min andlighet. Gudstjänsten är stabil och trygg, som en ram för mig. I retreatens tystnad finns å sin sida tid för eftertanke. Jag behöver tid för att hinna fånga och tänka de goda, sunda tankarna så att också min själ hinner med. ”Att nämna och lämna”, som en vis man sa åt mig en gång, hjälper mig att få syn på öppna dörrar som leder vidare i livet. För livet är till för att levas och den som ska leva är jag och du! Jag gör det stolt, glad och med stor tacksamhet.
Tack Karin!
– Söndag 18.5 kl. 12, högmässa i Johanneskyrkan, Högbergsgatan 12. S:t Jacobskören och Tomas vokalensemble medverkar.
– Predikant: Patrik Göransson från Svenska S:t Mikaels församling i Tallinn.
– Efter mässan diakonilunch och avskedsfest för Karin Salenius som går i pension.
– Kyrktaxi från Folkhälsanhuset kl. 11.15, Mannerheimvägen 97.
