Efter många fina förslag från KP:s läsare (bland annat Boll-Görans) fastnade Borgå stifts lag ändå för namnet Ankdammen United.

”De sista ska bli de första”

fotboll.

Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki.

30.8.2024 kl. 17:36

En jumboplacering – det blev resultatet för Borgå stifts fotbollslag Ankdammen United i kyrkans fotbollsturnering Gloria Patri. Turneringens final blev en match mellan Helsingforslaget Stadin papit och studerandelaget Mooseksen potku, och det var Mooseksen potku som tog hem segern med målen 2–0.

Men lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner från Ankdammen United är inte knäckta efteråt.

– Det var inget fel på vår taktik, vi spelade bra, konstaterar Lukas Brenner. – Motståndet var väldigt hårt, men vi kunde kanske ha vunnit 1–2 matcher.

Skador bland en del av spelarna satte käppar i hjulet för Ankdammen United innan turneringen ens hann börja. För övrigt vill Brenner och Willis lyfta fram att Ankdammen United var turneringens mest jämställda lag – nästan hälften av spelarna var kvinnor.

– Det fanns lag med enbart män på plan, säger de.

Att de blev sist tar de ingen stress över.

– Vi hade roligt, vi spelade alla matcher och vi gjorde flera mål, säger Lukas Brenner.

Turneringsdagen var varm och tidtabellen hetsig. Ankdammen United öppnade med en morgonmatch, sedan hade de paus och efter det tre matcher på raken.

– Jag är van med att spela fotboll men aldrig är jag så här slut efter en vanlig fotbollsmatch, säger Brenner.

– Men vi hade en massa spelare som ville vara med och alla hade skoj, säger Kristian Willis.

Och nästa år ska Ankdammen United vara med igen – förstås.

– Och fast vi nu blev på tionde plats: de sista ska bli de första, säger Kristian Willis.

De avslutar dagen med att bada bastu.

Sofia Torvalds


GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55